Sju Samtal: Andra Samtalet (Om Libertarianism)

Hans Herman Hoppe

Introduktion

Under 2018 skrev jag boken ”Sju Samtal” som av olika anledningar inte kunde ges ut. Eftersom jag inte vill att texten skall gå förlorad har jag valt att lägga ut boken på min blogg och ett samtal i veckan. Det andra samtalet avhandlar Libertarianismen.

Andra Samtalet (Om Libertarianism)

Fredrik. Från konservatismen och värderingen av någon form av ordning går vi vidare till frihet, nyskapande och innovation. Ikväll är det därför din tur Gustav att leda diskussionen framåt.

Gustav. Det skall nog gå bra det här skall ni se?

Fredrik Förslagsvis kan du ju börja med att definiera friheten. Det finns väl två definitioner av frihet i modern politisk filosofi där man talar om positiv frihet och med detta menar att alla skall ha lika möjligheter att exempelvis kunna studera, arbeta, bo och leva och negativ frihet som innebär att individer skall vara fria från tvång och våld. Hur ser du på detta Gustav?

Gustav. Jag skulle vilja tillföra fler tolkningar av frihetsbegreppet än de vi finner i modern politisk teori. Även om jag i högsta grad utgår från ett klassiskt, negativt, frihetsbegrepp så är det också viktigt att konstatera att det finns tillstånd hos människan där hon inte kan räknas som autonom. En dement person, en femåring, en gravt utvecklingsstörd, en person som lider av svårt beroende och en schizofren som styrs av röster är inte autonoma agenter i moralisk mening. Eftersom både de positiva och negativa frihetsbegreppen förutsätter autonoma agenter, så måste vi först diskutera autonomi. Vi måste också förhålla oss till frågan om människan överhuvudtaget kan vara fri och ha en fri vilja? Och vi måste ta hänsyn till att även om hon kan det, så kan hon lida av vad grekerna kallade akrasia det vill säga viljesvaghet. Hon kan ha goda avsikter, men fortfarande agera mot dessa. Även om jag kommer att försvara en politisk libertarianism så är det viktigt att inleda på en lite djupare nivå.

Olof. Hur skulle du då vilja definiera autonomi och en autonom agent, Gustav? Det låter i mina öron som en mycket modern antropologi. Kan människan vara fri och samtidigt helt okunnig om de maktordningar och intressen som format hennes utbildning, hennes värderingar och hennes syn på exempelvis kristendom och politik?

Gustav. Jag skulle vilja svara på de sistnämnda frågorna senare i diskussionen, Olof, men kan säga att jag är anhängare av en mer positiv syn på upplysningsfilosofin än vad du är. Det gäller i synnerhet Immanuel Kant.

Jag vill inleda att försöka förklara autonomi. Autonom kommer av två grekiska ord: auto (själv) och nomia (lag). I denna kontext används autonomi i betydelsen självstyrande. Att man är den som handlar medvetet och med tillräcklig kunskap om effekterna av ens handlingar och kan väga för och nackdelar med olika alternativ. För att räknas som autonom måste man kunna uppfatta sig som en agent och således inte anse att man är utlämnad åt andra

andra makter eller röster. Man måste också inse att flera följder är möjliga beroende på vad man väljer. Till sist så måste en individ för att räknas som autonom kunna göra sannolikhetsbedömningar av de olika följderna av sitt handlande, kunna värdera dessa följder liksom kunna ändra sig mot bakgrund av ny information eller nya värderingar. Ungefär så för att sammanfatta det viktigaste. Den politiska frihetsuppfattning jag försvarar kan sedan uttryckas på följande sätt: Alla individer utan undantag har rätt att göra eller att underlåta att göra vad som helst om och endast om de inte kränker någon annan individs frihet genom tvång eller bedrägeri.

Olof. Vad innebär då tvång i din åskådning och finns det överhuvudtaget människor som är autonoma i denna mening?

Gustav. Tvång är inte att en annan individ är av en annan åsikt. Tvång är att en annan individ vill tvinga en annan genom våld eller hot om bestraffningar till sina åsikter genom staten eller andra individer. Tvång är att hindra individer från att hemundervisa sina barn. Tvång är att tvinga individer att finansiera institutioner, myndigheter, religioner och föreningar som de inte vill vara en del av. Tvång är att hindra individer från att bestämma över sina egna kroppar, vad de äter, röker och dricker och vad de gör av sina liv. Tvång är statlig moralism som inte hjälper utan stjälper individer och håller dem fast i kriminella livsstilar. Tvång är att se en agnostisk religionsundervisning som det enda alternativet för en skola med enhetsideologi. Tvång är när staten påbjuder en kulturell ideologi eller åskådning framför andra.

Individen har absolut rätt till frihet, men samma rätt har även alla andra individer. Det är inte bara vissa individer som har rättigheter, utan alla individer jämlikt och även om de skulle forma olika slags majoriteter i samhället. Detta innebär inte att majoriteten har rätt att bestämma över den enskilde individen, men det innebär även att den enskilde individen måste utveckla en mognad inför det faktum att alla kanske inte håller med.

Ingen människa kan sedan ses som autonom över hela livet. Det är därför vi inte moraliskt vill sätta sjuåringar i fängelse även om de kan ha begått ett brott. De räknas nämligen inte som agenter i den meningen att de kan väga för- och nackdelar med sina handlingar på ett rationellt och moget sätt. Det viktiga här är det är vårdnadshavarna eller vuxna i deras ställe som har moralisk skyldighet att så gått det nu går kontrollera barnens handlande. Av denna anledning är jag inte nöjd med ett alltför abstrakt individbegrepp.

Olof. Hur kommer det sig då att frihet är så viktigt för dig?

Gustav. Det handlar om vad friheten konkret innebär för människan. Den grundläggande frågan är vem som äger vem. Jag menar att jag äger min kropp, mitt liv och mina hårt förvärvade ägodelar som jag tjänat ihop som kriminalvårdare nu under sommaren. Någon annan äger inte min kropp. Om vi inte skulle gå med på detta hamnar vi i slaveri. Och om vi går med på att det finns något som individen kan äga själv så vill vi motverka stöld. Om vi till sist menar att individen äger sitt liv så går vi med på att mord är moraliskt felaktigt eftersom det berövar individen inte bara ägodelar och relationer med nära och kära, utan dessutom all framtid. Alltså kan man säga att stöld tar från individens dåtid om och endast om individen lagt ner arbete på att förvärva en hederlig inkomst eller har fått ett arv som andra ärligt har arbetat ihop åt individen. Slaveri stjäl från individen i nutid och mord stjäl individens framtid.

När två personer träffar varandra och frivilligt väljer att göra något tillsammans, så är konsekvenserna och ansvaret deras eget och inte någon annans. Det gäller inte bara ekonomiska avtal utan även familjebildning och barn. Barnen är föräldrarnas ansvar och uppgift och inte statens. Likaså är den kultur som uppstår när flera individer samverkar lokalt eller i en gemenskap, deras ansvar och inte politikens. Detta betyder att staten eller någon annan inte har rätt att med våld, stöld och bedrägeri förstöra vad andra har skapat.

Olof. Men det måste väl även här finnas gränser för friheten? Skall verkligen allt vara tillåtet, även det som leder till att den sociala ordningen förfaller och bidrar till förlust av mänsklig värdighet?

Gustav. De enda gränser som borde få förekomma handlar om reciprocitet, ömsesidighet. Givet att alla individer borde lämnas ifred så krävs det att de respekterar motsvarande frihet för andra individer. Alltså kan man formulera detta i meningen: Alla individer har rätt att göra respektive att underlåta att göra vad de vill om och endast om de därigenom samtidigt respekterar alla andra individers rätt till frihet från tvång, stöld och bedrägeri.

Fredrik. Men du är ju kristen Gustav. Du kan omöjligen uppskatta alla konsekvenser av friheten med denna definition. Hur ser du till exempel på pornografi och cannabisrökande? Borde även detta tolereras i samhället?

Gustav. Pornografi strider mot min kristna etik, men jag anser mig inte ha rätten att använda våld och tvång mot något som individer frivilligt sysslar med. Det vore intellektuellt slött av mig att gå en genväg genom utpressning och hot för att få igenom min moral. Vad gäller cannabis så har jag inte träffat någon som slutat röka på för att det är förbjudet. Det handlar snarare om att i så fall kunna argumentera för sin sak och låta autonoma individer göra egna överväganden.

Det är också så att det är cannabisrökaren som själv måste fatta beslutet att sluta röka cannabis. Jag äger inte deras liv och har inte makten över deras handlingar. I annat fall skulle jag inta en position där jag anser mig ha större rätt över deras liv, kroppar och moral än vad de själva har. En sådan makt har jag inte och vill inte heller ha. I utbyte vill jag att de respekterar min frihet. Detta gäller även intellektuella och filosofiska positioner överlag. Om jag skulle hävda att min egen åskådning är så bra att den förtjänar att ha statens våldsmonopol bakom sig, så behöver jag inte utveckla min egen argumentation särskilt väl. Det enda detta bidrar till är att så intellektuell och andlig misstro mot min egen tro. Om inte Gud tvingar någon till tro, så vore det förmätet av mig om jag hävdade en större rätt för mig själv. Tvärtom måste jag anstränga mig och vara en förebild, liksom kunna argumentera för min sak som kristen. Tänk vidare på vad som händer i en intellektuell debatt om någon på förhand hävdade att han hade så bra saker att säga att han borde få mer tid än alla andra i debatten, liksom ha rätt att avbryta alla andra när han fann de passande och rätten att skicka ut deltagare från diskussionen ifall de ifrågasatte hans argument med för honom opassande invändningar. En sådan diskussion är inte intellektuell. Den är inte heller fri utan auktoritär i ordets sämsta mening. Ändå är det så som Sveriges Television agerar när de stänger ute eller stigmatiserar libertarianska och konservativa åsikter på förhand. Det är så politisk korrekthet fungerar. Och alla skall tvingas att betala licensavgiften ändå.

Jag kallar det ”asymmetrisk diskurs” när en åskådning eller moralisk värdering är viktad på förhand i en diskussion och andra åsiktsmeningar inte släpps in eller inte tillmäts lika mycket tid och utrymme som de andra. Jag ser alla asymmetriska diskurser som irrationella. De ideologier och religiösa uppfattningar som därför vill ingå äktenskap med staten agerar som om deras åskådning inte förtjänar att bemötas på lika villkor.

Erik. Vad är det för fel på pornografi? Är inte detta ett onödigt moraliserande över vad fria människor gör med sina kroppar?

Gustav. Att jag personligen ogillar pornografi utan att vilja förbjuda det är ett uttryck för att jag värderar familjen och ser hedonism som psykologiskt och kulturellt skadligt för människan.

Erik. Det får stå för dig. Var och en blir salig på sin egen fason. Själv är jag allergisk mot all form av ensidig moralism.

Gustav. Även din egen moralism som dömer min? Erik. Lets agree to disagree.

Fredrik. Som jag har förstått det så finns det olika förgreningar på libertarianismens träd. Kan du nämna något om dessa huvudströmningar?

Gustav. Jag själv har fastnat för den libertarianism som Ludvig von Mises och Murray Rothbard har byggt vidare på och som vilar på en förening av Aristoteles och Kant. Det är en metod som ser aprioriskt på människans handlande och resonerar utifrån att människan är en handlande agent som styrs utifrån mål. Denna teleologi leder till slutsatser som att marknaden mår bäst av att lämnas ifred från statliga regleringar eftersom dessa påverkar individers incitament och handlande och i förlängningen orsakar konjunkturcykler. Filosofiskt har Hans Herman Hoppe därtill utvecklat den libertarianska etiken med en diskursetisk modell. Man får inte glömma att Hans Herman Hoppe tidigare studerat under den store marxistiske teoretikern Jürgen Habermas som också är känd för sina diskursetiska modeller. Denna riktning inom libertarianismen är intressant eftersom den i mitt fall dessutom leder till följande slutsats:

Även om vi inte skulle få den bästa ekonomin och den mest lyckliga människan genom friheten, så är friheten och libertarianismen fortfarande rätt då den är den enda etiska modell som fullt ut respekterar den autonoma individens frihet.

Detta skiljer denna skola från konsekvensialistiska argument för en fri marknad och för en libertariansk åskådning. Milton Friedman och hans son David Friedman argumenterar exempelvis för att vi borde ansluta oss till en libertariansk åskådning eftersom konsekvenserna av en fri marknad och ett fritt samhälle är de bästa i jämförelse med andra politiska åskådningar.

Min libertarianism är således ”starkare” eftersom jag hävdar att friheten och respekten för den privata äganderätten är mest moralisk oberoende av om den leder till bäst konsekvenser. Att Chicagoskolan företräder en ”svagare” libertarianism betyder alltså inte att den är teoretiskt svagare. Den är endast svagare i bemärkelsen att friheten är något sekundärt i relationen till andra värden. Friheten är bra eftersom den är bra för något annat, inte för att den är bra i sig själv, som intrisikalt värde.

Däremot kan effekterna av respektive riktning leda till samma slutmål. Både Murray Rothbard och David Friedman har till exempel landat i en anarkistisk filosofi. De argumenterar dock utifrån två skilda utgångspunkter.

Den konsekvensialistiska riktningen kan härledas till ett postaristoteliskt filosofiskt resonemang där teleologiska orsaksförklaringar ersatts av materiella och effektiva orsaksförklaringar. Om man går längre tillbaka ser vi spår av konsekvensialistiska resonemang hos Epikurus. I mer modern tid ser vi detta esonemang inom protestantisk och anglosaxisk teologi och filosofi. Från Francis Bacon och Isaac Newton ser vi en röd tråd till moderna positivister och Chicagoskolan i ekonomi.

Ludvig von Mises följer istället en rationalistisk metod där han i boken: ”Human Action” förenar filosofen Immanuel Kants aprioriska etik med aristotelisk teleologi. Resultatet kallas praxeologi.

Mitt eget ödmjuka bidrag till den sistnämnda skolan är försök att tillämpa praxeologin inte bara på ekonomin utan även på kulturen. På samma sätt som regleringar på en fri marknad leder till felaktiga preferenser och i förlängningen konjunkturcykler, leder politisk korrekthet till felaktiga signaler på den kulturella marknaden av värderingar, åskådningar och idéer. Detta orsakar kognitiv dissonans, brist på vissa idéer i det offentliga samtalet (den öppna marknaden av idéer, värderingar och åsikter) och uppkomsten av politisk korrekthet åt både vänster och åt höger beroende på vilken riktning som dominerar för tillfället. Sedan 1968 är vi dock vana vid att vänstern dominerar kulturlivet och viktar vissa åsikter. Detta skapar en kulturell lågkonjunktur där vissa saker inte tillåts yppas och där idédiskussioner lider brist på rikedom och skärpa. Detta beror på att man viktat vissa politiskt korrekta attityder i offentligheten och att människor är rädda att utmana rådande paradigm. Den som ifrågasätter detta välkomnas inte för nya eller alternativa idéer utan stigmatiseras. Detta har sin orsak i att staten finansierar och viktar liknande pedagogiska modeller. Istället för en öppen och fri marknad av olika pedagogiska modeller får vi en reglerad marknad och således brist på vissa pedagogiska alternativ. Det leder till kulturell lågkonjunktur och en försvagning av det kulturella kapitalet. Det är som om staten driver på ett intellektuellt inflationsmål där medborgaren mer förväntas vara anpasslig till ett visst system än att ifrågasätta, utveckla och uppfinna nya idéer.

Fredrik. När du nämner Aristoteles kom jag att tänka på den katolska skolastiken. Finns det en tradition till medeltidens syn på naturrätt och monetär teori i den Österrikiska ekonomiska skolan?

Gustav. Ja det finns ett uppenbart samband från Salamancaskolan i Spanien, folkrätten under Hugo Grotius och mer modern praxeologisk metod. Murray Rothbard gör dessutom en koppling till den aristoteliska skolastiken i Ethics of Liberty. Man kan också med lätthet kritisera Max Weber som hävdade att kapitalismen uppkommit som ett resultat av protestantisk och synnerhet kalvinistisk moral. Detta är felaktigt. Kapitalism förekom på marknaderna i antikens Athen och Damaskus. Kapitalism förekom i 1600-talets Venedig och Florens. Kapitalism och respekt för äganderätt är det äldsta och mest civiliserade sättet att utbyta varor och tjänster på. Någon är bra på att fiska och en annan bra på att göra lerkrukor. Därefter kommer de på att de kan byta varor med varandra. På en högre abstraktionsnivå kommer de fram till att det är bra att ha ett medium för transaktionerna och låter prägla guld, silver och kopparmynt. När dessa i sin tur blir för otympliga för resor uppkom banker där man kunde växla in mynt mot skuldsedlar och där banken åtog sig att betala ut det belopp som stod på sedeln på ett annat bankkontor.

Det finns sedan hårda och mjuka rothbardianer. Hårda rothbardianer menar att en bank alltid är skyldig att ha samma mängd i guld och silver som de ger ut i sedlar. Mjuka rothbardianer menar att det räcker om banken kan uppvisa en viss mängd, låt oss säga hälften av sina tillgångar, i guld och silver. Det man emellertid vill undvika är att sedlarna utsätts för inflation och saknar ”täckning” i konkreta värden. I en ekonomi där riksbanker har inflationsmål och trycker sedlar utan täckning så drabbar detta alltid de sämst ställda, det vill säga dem som får tillgång till pengarna sist. Inflation är en skatt på pengar som gynnar bankerna eftersom sedlarna är mer värda innan de sätts i omlopp. Inflation är därför ett av världshistoriens största svindlerier.

Max. Vilken är den viktigaste metodologiska slutsatsen som Mises anför och som utmärker hans ekonomiska teori?

Gustav. Utan tvekan är det att människan inte kan välja att inte handla. Hon handlar dessutom alltid utifrån mål och måste således söka medel för att nå dessa mål. Hon väljer bland komparativa för- och nackdelar. Vissa medel är ekonomiska, andra är intellektuella och (skulle jag vilja hävda) kulturella. Immanuel Kant lägger den filosofiska grunden för en rationalistisk etik i Sedernas Metafysik. Det är i denna bok vi läser att människan är ett ”mål i sig själv” och således inte får användas som medel för någon annan. Murray Rothbard argumenterar i Ethics of Liberty för att människan äger sig själv och att denna äganderätt innebär att hon inte utan samtycke får användas som medel för någon annan. Vi ser dessutom hur Hans Herman Hoppe använder detta i en diskursetik där varje deltagare måste ses som ett ändamål i sig själv.

Libertarianismen avvisar allt slaveri som baseras på tvång. Svaret på de ideologier som vill använda våld och tvång blir därför frivilligt samarbete och förnuftig argumentation på en fri marknad av varor, tjänster, idéer och ekonomiska liksom kulturella värden. Som komplement till detta behöver vi dock utveckla individualismen med en mer socialt hållbar modell där individer från början ses utifrån sociala och familjära gemenskaper. Som autonom agent är hon givetvis fri att förhålla sig till dessa som hon vill, men det är felaktigt att inte se människan som en del av ett socialt och kulturellt sammanhang från början.

Sara. Som jag förstår det så är din libertarianism också konservativ i den bemärkelse att du ser människan som från början tillhörande ett konkret familjärt och språkligt sammanhang och att hon sedan borde lämnas fri från tvång för att söka sitt eget och att hon där behöver någon form av värdegemenskap och likhet ifråga om riktning för gemenskapens mål. Stämmer detta?

Gustav. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är en libertarianism som är kommunitär i den meningen att den också värderar lokala gemenskaper som individer frivilligt väljer att ingå i. Dessa gemenskaper kan se olika ut och ha olika ändamål. Ett företag är en gemenskap med ekonomiska ändamål. En familj är en gemenskap med fler ändamål (förhoppningsvis) än ekonomi. Ett kristet samfund har andliga ändamål. Och så vidare. Här befinner sig individen inte bara som individ utan dessutom som gruppmedlem. Som sådan krävs i olika sammanhang vissa dygder för varje form av gemenskap. Några av de dygder som alltid krävs och efterfrågas på ”gemenskapernas marknad” är ärlighet i relation till gruppens medlemmar och lojalitet i förhållande till gruppens ändamål. Om en individ inte har dessa konservativa dygder får hon ganska snabbt lära sig att söka en annan slags gemenskap och göra bättre ifrån sig. Libertarianism är därför inte bara förenligt med en konservativ dygdetik utan också förklarande av en konservativ syn på gemenskap, liksom att konservatismen endast kan överleva långsiktigt om den baseras på frihetliga samtycken och överenskommelser.

Erik. Då vågar jag kanske ställa frågan om hur en individ kan vara fri givet att hon endast har fått ta del av ett enda perspektiv på religion, värdegrund och på staten?

Gustav. Jag förstår vart du vill komma med detta, men mitt bästa svar är att friheten alltid hittar ett sätt för ”svarta marknader”. Se på Sovjetunionen där religion betraktades som en psykisk sjukdom. Kristna firade ändå mässor i katakomber och i hemlighet. Detta var en svart kulturell marknad. Sedan fanns det ekonomiska svarta marknader som uppkom på grund av bristen på varor. Allt från Coca Cola till västerländska cigaretter smugglades in i Sovjetunionen.

Olof. Ja man smugglade dessutom in dissidentskrifter. Jag vet att den ortodoxt kristne amerikanen Serpahim Rose skrev texter på engelska om den ryska ortodoxin som översattes till ryska och smugglades in över gränsen. Men min fråga har också att göra med Sverige där människor inte på samma sätt inser att något är konstigt eller märkligt med en enda skolplan, en enda valuta, ett enda domstolsväsende, en enda poliskår, ett enda brandförsvar, ett enda sjukvårdssystem och ett enda obligatoriskt socialförsäkringssystem? Här finns det ju uppenbara brister på alternativ både vad gäller mångfald i fråga om företag, men också vad avser ideologiskt och kulturellt innehåll. Analogt kan vi jämföra med de tider där staten inte var lika stark och där kyrkor drev socialvård, sjukvård, skolor och andra institutioner parallellt med andra frivilliga organisationer.

Gustav. Jag instämmer med denna bild, men vill tillägga att många svenskar idag inser att deras sjukvårdssystem och skola inte håller måttet i internationella jämförelser. Det finns uppenbara brister och Sverige har tappat ranking i PISA trots att vi spenderar oerhörda summor på skolan.

Sara. Detta behöver dock inte bero bara på staten och kommunerna, utan på de experiment man har utsatt den svenska skolan för under de senaste decennierna. Se exempelvis på vad man har gjort med läraryrket och hur låga poäng som krävs för att bli lärare idag.

Gustav. Ja man har därtill experimenterat med betygsystem, läroplaner och avskaffat lektorstjänsterna. Jag vill dock inte föregripa ett senare samtal om detta som vi skall ha men drar slutsatsen för egen del att en fri marknad på ett bättre sätt kan tillgodose ett större utbud både vad gäller effektivitet men också innehåll i den undervisning som ges. Konkurrens skulle verkligen kunna bidra till att vi återfår bättre placeringar i internationella mätningar.

Fredrik. För att vi inte skall tappa tråden så vill jag återgå till olika riktningar inom libertarianismen och hur man kan komma fram till en libertariansk åskådning. Vilka vägar finns det till en libertariansk åskådning.

Gustav. Jag har hittills nämnt två skolor och förklarat begreppet stark respektive svag libertarianism. Jag har även gått in på hur vi kan använda österrikisk metod i analysen av kulturella värden. Det är dock inte bara ekonomer och ekonomiskt intresserade som attraheras av libertarianism, utan även politiskt intresserade som tröttnad på statens sätt att hantera politiska frågor. Vi har därutöver dem som har kommit fram till en libertariansk syn på människan genom psykologin och kunskaper om hur våld och tvång mot individen ligger till grund för många psykiska störningar, trauman. Den libertarianska etiken sätter nämligen fingret på vad som alltid och i alla sociala situatoner leder till att individer stagnerar i deras psykiska och intellektuella utveckling. Sexuella övergrepp på barn och tonåringar orsakar exempelvis trauman som kan ligga till grund för ångestproblematik, personlighetsstörningar och missbruk.

Man kan även vara filosofiskt intresserad av libertarianism som en ”andra ordningens politiska teori” i det att man inte kan finna goda argument för en politisk åskådning i första ordningen så kan denna intellektuella osäkerhet leda till att man i den andra ordningen vill överlåta denna fråga på individen att själv ta ställning. Därefter kommer man fram till att libertarianismen är den enda åskådning som tolererar alla andra politiska riktningar om och endast om de inte använder tvång och våld mot individen.

Erik. Som hos den amerikanske filosofen Robert Nozick och hans bok Anarchy, State and Utopia?

Gustav. Ja precis. Nozick argumenterar för att libertarianismen leder till att individer kan välja vilka politiska, religiösa och filosofiska gemenskaper de vill och leva ut dessa om och endast om de inte tvingar någon annan. Jag är dock inte nöjd med att Nozick argumenterar för en minimal stat i boken. Rubriken borde vara: State, Anarchy and Utopia. Till bokens förtjänster hör å andra sidan att Nozick vidareutvecklar den klassiska liberalism som först formulerades av John Locke och synen på hur den privata äganderätten uppstår.

Sara. Här blir jag lite rädd, Gustav, eftersom jag ser detta mer som en teoretisk konstruktion än något som vi kan få se i verkligheten. Vi lever i en konkret historisk och social kontext, medan denna radikala ideologi tycks befinna sig i en teoretisk himmel.

Gustav. Du måste skilja på vad en politisk teori erbjuder som moraliskt hållbara slutledningar av dess axiom och vad som den erbjuder konkret här och nu. Det är inte fel att resonera om vad som är moraliskt rätt och att skilja detta från vad som är politiskt möjligt.

Sara. Så hur hade du tänkt dig att libertarianismen skulle kunna gå vidare och bli en politisk kraft att räkna med?

Gustav. Libertarianer måste samverka med alla positiva rörelser för att påverka dessa i mer frihetlig riktning. Det handlar om att vi förenar oss med konservativa i det vi har gemensamt, liksom även med andra politiska riktningar, i syfte att realisera ett friare samhälle liksom att motverka dem som vill beröva oss våra sista friheter på internet, i alternativmedia och i det offentliga rummet. Det handlar också om att vi utbildar oss på nya områden som vi inte känner till för att få ny intellektuell ”ammunition” i kampen. Vi behöver träna oss i allt från filosofi till psykologi. Frihetliga lösningar på detta finns redan. Det gäller blott att vi engagerar oss. Vi har redan vunnit det ekonomiska kriget mot marxismen, men vi har förlorat det stora kriget om människors känslor, attityder och idéer som utspelar sig på lärosäten, i media och i kulturlivet i stort. Högern förlorade inte på brist på kunskaper utan på walk over.

Erik. Varför förenar ni er då inte med ett borgerligt parti? Ert försvar av fri marknadsekonomi ligger exempelvis nära Moderaternas.

Gustav. Det korta svaret är att Moderaterna i allt väsentligt är en del av min problembeskrivning över vad som gick fel med Sverige och idag endast vill pudra de öppna sår som man själv skurit upp. Jag tänker inte endast på stöd till banker, eurosocialism och crony-capitalism utan även på DÖ och samarbetet med Miljöpartiet om migrationspolitiken under Reinfeldt.

Erik. Vi har åtminstone möjlighet att påverka vänsterpolitiken medan du har ställt dig helt utanför.

Gustav. Ni påverkar inte vänsterpolitiken, ni genomför den.

Erik. Nej, vi kommer att sänka skatten för hederligt arbete, förstärka rättsstaten och ge mer resurser till polisen. Medan vi tar ansvar för Sverige kan du sitta i ditt elfenbenstorn och kontemplera Hans Herman Hoppes fantasier om hur friheten tedde sig i någon sketen by på 1400-talet.

Gustav. Ja det är faktiskt mindre skadligt för landet att inte göra något alls än att driva moderat politik.

Erik (lugnt tillbakalutad och med halvsluten blick). Någon måste ta ansvar medan andra filosoferar.

Sara. Nu lugnar vi ner oss pojkar! Jag vill gärna fortsätta med en intellektuell diskussion.

Fredrik (häller upp öl till Gustav och Erik samtidigt som han talar). Hur ser du i så fall som libertarian på Jean Jacques Rousseau, Gustav? Jag förstår det som att vi skulle kunna förenas i en kritik även här?

Gustav. Det som i synnerhet borde vara problematiskt för en libertarian är Rousseaus syn på äganderätten och den civilisation som fört fram äganderätten. Om vi ser på hur Rousseau romantiserar kring de ädla stamfolken, menar han att paradiset endast kunde upptäckas bland dem som ännu inte smittats av den västerländska civilisationen. Stammar som levde i naturens oskuldfulla sköte, delade på allt och stod enade i kollektiv gemenskap. Urtillståndet är jämlikheten medan ursynden kom då en människa för första gången uppfann äganderätten, förkunnar Rousseau. Efter denna ursynd kom civilisationens fördärv och civilisationen kvävde den inre människans frihet. Skall vi då slänga av oss civilisationen? Nej, förkunnar Rousseau, det går inte. Vi skall istället bygga om samhället och göra det mer rättvist. Vi skall eftersträva ett bättre samhälle, en rättvis stat, en ny kultur och en ny jämlik människa. För att nå dit måste vi göra upp med det gamla, det passerade och sikta mot en ny social ordning. Det är i denna anda Rousseau författar det Sociala Kontraktet. Grundstrukturen i detta tänkande har inspirerat socialistisk ideologi från Marx till Castro, från Lenin till Pol Pot.

Olof. Om jag får hoppa in här menar jag att Rousseau inte bara romantiserar om den ”ädle vilden”, han projicerar även en politisk åsikt och längtan om jämlikhet på en natur och på stammar som är allt annat än jämlika. Han resonerar i sekulära termer om jämlikhet där erfarenheten snarare gett oss kunskaper om att alla kända stammar från Asien till Amerika lever i religiösa och hierarkiska gemenskaper där shamanen (prästkasten) och hövdingen (konungakasten) tillsammans med immanenta och transcendenta gudomar förenade feminina och maskulina aspekter av livet och tillvaron. Du finner således något som till strukturen och funktionen mer liknar en medeltida kristen monarki än ett socialistiskt samhälle.

Rousseaus idéer inspirerade jakobinerna och flera andra av de grupper som stod bakom 1789. Kyrkans inflytande, monarkin, gamla traditioner, lokala sedvänjor och lokalt självbestämmande skulle undanröjas.

Gustav. En paradox som Hans Herman Hoppe lyfter fram i detta avseende är att det var monarkin och dess band till kyrkan, dess beroende av sedvänjor och traditioner och dess relation till andra auktoriteter som stod i vägen för vad som kom att bli statens maktanspråk över medborgarna och där individen efter revolutionens fullbordan stod helt ensam och utlämnad i förhållande till staten och dess administrationer.

Kommunismens benägenhet till massmord, politisk förföljelse av oliktänkande och djupa intolerans för det som inte överensstämmer med ideologin är samma tendens vi ser inom fascismen.

Endast ett radikalt försvar av individen oberoende av identitet, klass, kön, social status, inkomster, drogproblem, funktionsnedsättningar och andra attribut är värd att försvara. Detta är grunden till vad vi kan kalla för libertariansk humanism. Individen har rätt till liv, frihet och egendom, liksom ett värdigt bemötande som grundas i respekten för autonomi: att få definiera och komma underfund med sig själv utan moralistiska pekpinnar från välmenande kollektivister och tillåtas att bestämma allt själv oberoende av vad det leder till – endast begränsat av den ömsesidiga respekten för andra individers liv och frihet.

Det räcker dock inte bara genom att tänka, utan vi måste själva bidra till ett bra civilsamhälle. Jag är inte främmande för att libertarianer engagerar sig mer i sociala frågor.

Max. Jag tackar för det som nu framkommit då det varit klargörande för mig. Tills nu har jag sett libertarianer som hopplösa intellektuella med autistiska drag. Att ni konkret kan skrida till handling och göra något praktiskt var för mig helt obekant. Det jag emellertid vill återgå till är en djupare förklaring av libertarianismen som politisk idé. Hur ser sambandet egentligen ut mellan politisk libertarianism och moralisk naturrätt eller en kantiansk etik som slutit sig till friheten som värde?

Gustav. Vi kan i så fall inleda med en diskussion om bör och kan. Jag menar att individer bör respektera andra individers frihet. Detta bör implicerar samtidigt att de kan agera moraliskt. I olika situationer kan individer emellertid hamna i utpressningstillstånd eller ha goda intentioner men ändå råka knuffa till någon annan individ som skadar sig. Här gäller det att vi ser på deras avsikter och på vad de kan göra respektive underlåta innan vi drar slutsatsen att de borde göra på det ena eller på det andra sättet. Även ett fritt samhälle med lyckliga och glada individer förutsätter därför fungerande domstolar för att utreda bland annat skuldfrågor och brott.

Det som därefter är viktigt är att se att det är samma moral som gäller i sociala relationer som också i politisk och juridisk mening borde informera vad som ärr brottsligt och inte brottsligt. Brottsbalkens motsvarighet i ett libertarianskt samhälle utgår således helt ifrån icke-våldsprincipen liksom frihet från bedrägeri. Ingen borde därför dömas för något som han eller hon gör mot sig själv, eftersom detta följer av äganderätten över sig själv. Endast övergrepp mot andra individer är därför straffbart. Detta betyder att det inte är straffbart om individer röker, dricker eller frivilligt gör något annat med varandra som de samtycker till. Brottsligt är däremot allt som har med våld och tvång att göra. Således så informerar den libertarianska moralen det som vi kan kalla politisk libertarianism.

Jag har därutöver redan förklarat vad kan innebär med avseende på individuell autonomi. Jag utgår från de individer som kan vara autonoma. De individer som inte kan vara autonoma såsom barn och vissa funktionsnedsatta grupper har föräldrar, anhöriga och frivilliga gemenskaper ett ansvar för.

Sara. Du menar att politisk libertarianism (vi borde politiskt, juridiskt och moraliskt respektera individers autonomi och självbestämmande) förutsätter filosofisk voluntarism det vill säga att människan har en fri vilja och kan använda denna på ett autonomt sätt?

Gustav. Ja detta är så jag tolkar att bör implicerar kan. Sara. Då vill jag diskutera delfiner.

Gustav. Delfiner?

Sara. Ja, delfiner och andra högintelligenta djur. Hur vet du att djur som är självmedvetna och visar spår av olika slags rationella överväganden inte är autonoma? Om de är autonoma, borde inte vi respektera deras frihet i lika hög grad som vi respekterar friheten hos människor?

Gustav. Jag har inte tänkt på detta innan, men det du säger följer logiskt av en politisk libertarianism. Under stora delar av Europas historia var frågan om människans skillnad från djuren aktuell och brukade mynna ut i att djur kan hållas i fångenskap och ägas just eftersom de inte var rationella och fria i någon egentlig mening. Nu borde vi veta mer i dessa avseenden. Logiskt innebär ju den moraliska libertarianismen att friheten borde värderas och respekteras hos alla varelser som kan vara fria. Om delfiner liksom andra arter kan vara fria så borde de inte heller kunna ägas av människor.

Sara. Men leder inte detta också till att vi borde begränsa autonoma djur som beter sig taskigt mot andra autonoma djur. Behöver vi i så fall inte också intervenera på ett annat sätt i djurriket?

Gustav. Det gör vi ju redan. Jag ställer mig dock tveksam till att inrätta en mänsklig djurpolis. Det låter lite amerikanskt i mina öron. Vad är det som ger oss rätten att intervenera i djurriket då jag menar att vi inte ens bör intervenera mot andra stater som inte följer eller respekterar människans autonomi och värdighet?

Fredrik. Jag kan dessutom se att dessa argument snabbt riskerar att hamna i en utförsbacke. Frågan är också varför i så fall bara autonoma djur bör respekteras och inte dessutom andra djurarter som följer sina instinkter och kanske inte vill vara i mänsklig fångenskap? Att befria delfinerna leder snabbt till att vi vill befria myror och insekter från övergrepp mot andra insekter. Låt oss därför gå tillbaka till huvudspåret. Frågan är då hur man hanterar det moraliska problemet med exempelvis en person som lider av demens och uppenbarligen har förlorat sin autonomi. Har vi rätt att sätta en sådan person i fångenskap som man gör idag? Om jag är anhörig till en sådan person så vill jag ju inte att han eller hon rymmer från demensavdelningen.

Gustav. Den klassiska lösningen på detta är att man skrivet ett kontrakt med anhöriga och med sjukvården om hur man vill bli behandlad i ett tillstånd då man kanske inte längre kommer ihåg sina barn till namnet.

Fredrik. Ja, det är en lösning. Själv skulle jag också gärna bli informerad av personens tidigare liv för att söka kunskaper om värdigt bemötande liksom värdig behandling. Återigen tycks vi då behöva låna vissa insikter från en mer konservativ människosyn.

Gustav. Men du borde då komma ihåg att individer kan vilja något helt annat för sina framtida ”jag” än hur de lever i nuet. Det vi borde göra är att alltid fråga dem man kan fråga, det vill säga autonoma individer. Även om en individ levt hela sitt liv i en ”ingrupp” kanske han eller hon samtidigt har burit på en djup längtan att leva efter helt andra normer.

Fredrik. Det är väl här vi skiljer oss åt i grunden tror jag. Jag menar att gemenskapen och kulturen ibland måste överordnas individens frihet för att skapa förutsättningar för det goda samhället.

Gustav. Jag instämmer i att vi på denna punkt sannolikt är fundamentalt oeniga. Oenigheten beror på att jag alltid sätter den individuella viljan som överordnad kollektivet, medan du i vissa avseenden som konservativ sätter gemenskapens eller kollektivets intressen före individens. Samtidigt menar jag att en analys av gemenskaper, sociala strukturer och hur människor agerar på makronivå inte är oviktigt. Det finns exempelvis strukturer som begränsar individuella handlingsutrymmen. En sådan struktur är att begränsa mig från att dricka fler öl denna afton. Vi har även strukturer som vi är mer allvarliga och som leder till diskriminering. Skillnaden ligger snarare i vad som är prima facie: vad som kommer först i rangordningen: Individens rätt till frihet eller gemenskapens rätt till navelskådande enfald och förtyck av individen?

Sara. Om jag får komma in i diskussion igen är det denna individualism som jag menar vara svenskens akilleshäl. Svenskar är radikala individualister och inser inte kulturens betydelse för friheten på makronivå. Själv föreslår jag en medelväg mellan dessa ytterlighetspositioner. Vi måste finna oss i att individen måste kunna stå tillbaka i frågor som rör rikets säkerhet, demokratins överlevnad och landets bevarande.

Gustav. Jag håller inte med. Strukturer har aldrig rätt att kränka individens frihet eftersom detta innebär att kollektivet, enbart för att de är fler och starkare, har rätten att gå emot individens val utan att individen skadar någon annan. Premisserna är dessutom falska i ditt resonemang. Om en individ äventyrar rikets säkerhet så har man även enligt mig rätten att inskränka friheten eftersom det då finns konkreta brottsoffer. Däremot kan jag inte gå med på att demokratins överlevnad är viktigare än individens frihet. Om demokrati betyder att majoriteten har rätt att bestämma över minoriteten och där den minsta minoriteten är individen så är detta ett finare sätt att säga att den starkare har rätt över den svagare. Om således majoriteten bestämmer att dina barn bara skall få gå i en slags skola med en slags skolplan och förbjuder hemundervisning, är detta en mjuk form av totalitarism.

Sara. Jag förstår hur du resonerar, men även din frihetsuppfattning förutsätter någon form av stat för att garantera och upprätthålla friheten för alla autonoma agenter. Hur skall denna stat styras menar du? Ligger då inte en demokrati som konstitutionellt bevakar individens fri- och rättigheter rätt nära som förslag på lösning?

Gustav. Nej, så har ju empiriskt inte visat sig vara fallet. Vår demokrati inskränker systematiskt människors äganderätt i det att den tar över hälften av medborgarnas inkomster. Översatt i tid innebär detta att du idag arbetar mer än hälften av din arbetstid som slav åt staten. Demokrati betyder här att överheten anser att dina ”representanter” har bättre moral och bättre vett än vad du själv besitter för hur hälften av dina inkomster skall spenderas. Detta är inte frihet, utan en modern form av slaveri. Istället förordar jag en radikalt decentraliserad samhällsstruktur där individer själva får välja sina gemenskaper och slipper vara underordnade både konventioner och politisk överhet för hur deras liv skall levas. Jag tänker mig här ett Schweiz med lokala direktdemokratier fast med ännu högre grad av decentralism.

Man kan också tänka sig ett ännu mer radikalt alternativ. Om vi ser staten som ett företag som erbjuder varor och tjänster mot att de betalar en viss del av sina inkomster så har det svenska systemet visat sig vara mycket dålig på att leverera skola, sjukvård, polis och brandkår. Varför i så fall inte utsätta staten för konkurrens där medborgarskapet kan växlas till andra företag och försäkringsbolag som köper liknande tjänster för mindre pengar och bättre leveranser? Vi kan då tänka oss att man som medborgare i det nuvarande företaget som vi kallar ”Sverige” köper nuvarande system rakt av, eller så är man medborgare i Sverige 2, Sverige 3, Sverige 4 och så vidare och där man erbjuds olika slags paketlösningar i form av tjänster. Vid rättsliga konflikter så vänder man sig bara till sitt försäkringsbolag för att lösa dessa. Vi behöver således inte något monopol på vare sig juridik, polismyndighet, skola och välfärd.

I det första fallet behöver individer flytta på sig för att tillhöra sin gemenskap. I det andra fallet kan individer bo kvar i sina nuvarande lägenheter men ha olika slags medborgarskapskontrakt med diverse bolag. Eftersom individer efterfrågar helhetslösningar så kommer detta erbjudas på marknaden. Andra vill kanske bara ha ett minipaket av tjänster och skall då slippa betala för exempelvis grannens förkärlek för kulturradikala konstprojekt.

Fredrik (hostar efter att ha satt en klunk öl i halsen). Det var onekligen ett radikalt förslag, Gustav. En sak som jag kom att tänka på är att det i vissa avseenden faktiskt motsvarar den ordning som här och var fanns under medeltiden i Europa. Den franska revolutionen förde fram idén om juridisk monism det vill säga att det bara skall finnas en lag på en region. Under medeltiden fanns det flera lagar på samma region. Det rådde exempelvis en kanonisk lag parallellt med olika civilrättsliga lagar. Skillnaderna som jag ser det är emellertid att du hanterar alla individer jämlikt ifråga om rätten till frihet. Det behöver inte vara kyrkans eller ett grevskaps lagar som är rådande, utan lagar som individer själva väljer att följa lokalt och som då endast behöver följa icke-våldsprincipen. Har jag förstått det rätt?

Gustav. Ja och det närmaste historiska exempel vi kommer är Schweiz som grundades på 1200-talet.

Sara. Ni är båda utopister i mina ögon. Hur skall dessa idéer någonsin kunna förverkligas i dagens moderna samhälle?

Gustav. Brexit hände. Och innan Brexit var Skottland på väg att rösta för secession. Nils Dacke förordade secession det vill säga en utbrytning för Smålands del under medeltiden. I Jämtland har vi dem som vill bryta sig loss från den svenska staten. Vi har dessutom skåningar som inte har tillhört Sverige särskilt länge, liksom samer som inte ser sig som svenskar. Är inte detta konkreta exempel på att secession skulle kunna realiseras någon gång i framtiden och att vi då kan upprepa det historiska exemplet från medeltiden då de första kantonerna i det som blev Schweiz bildade eget företag? Ett fredligare europeiskt land har dessutom aldrig funnits.

Fredrik. Vi har också exempel från Sverige idag på när utbrytningar sker på kommunal nivå. Vi har exemplet där Nykvarn bröt sig loss från Södertälje.

Gustav. Generellt skulle jag därtill vilja påstå att vi inte har en utan faktiskt två berättelser om Sverige.

Sara. Nu blev jag nyfiken. Berätta mer.

Gustav (tar fram ett anteckningsblock och läser innantill). Å ena sidan har vi berättelsen om det moderna Sveriges födelse från Gustav Vasa och framåt, den lutherska enhetsideologin efter den protestantiska reformationen och strävan efter en folkgemenskap grundad på nationalstaten, monarkin och senare den parlamentariska demokratin. Å andra sidan har vi den äldre historien om kampen mot fogdar, berättelsen om Engelbrekt Engelbrektsson, bonderevolter under ledning av Nils Dacke, strävan efter regional självbestämmanderätt, lokala former av direktdemokrati via sockenting och de fria böndernas Norden.

Den förstnämnda berättelsen om Sverige är en berättelse om enhetsstaten och den svenska centralmaktens konsolidering. Det är denna som ibland associeras med vår karaktäristiska konsensuskultur, den politiska konformismen och 1900- talets bygge av en modern stat företrädd av färgstarka politiska ledare som Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme. Denna historia blev också under 1800-talet och 1900-talets första hälft föremål för en stark dos nationalromantik och olika försök att rättfärdiga centralisering av politisk makt från socknar och län till huvudstaden i Stockholm. Enhetsstaten och enhetsideologin löper också parallellt med 1800-talets skiftesreformer, 1900-talets kommunreform och berättelsen om det moderna Sverige. Det var den ideologi Rudolf Kjellén sökte fånga med Folkhemstanken.

Den andra berättelsen om Sverige har växt fram mycket tack vare Vilhelm Mobergs skildringar av allmogens sociala livsvillkor, om hur svenska bönder gick mot centralmakten och om hur bönder på lokal nivå stiftade sockenfred istället för att ta till vapen mot sina grannar på kronans befallning. Det är historien om att den äldre sedvanan i Sverige och Norden varken är en enhetsskapande ideologi eller en stark nationalstat utan tvärtom vilar på frihetskamp och fattig allmoges rätt till land och privategendom. Det är samtidigt en historia om hårda sociala villkor, fattigdom och svält. Vi ser spår av denna historia i Engelbrektskrönikan:

Med skatter över deras förmåga

Och dagsverkstjänster med häst och vagn

Han tröttnade ej att truga och hänga dem:

Om de tredskades lät han i rökfånget hänga dem Och pantade gården på allt han fann.

Där dragare sedan ej fanns kunde hända,

Att kvinnor blevo för hölassen spända,

Fast den som var havande blev så trött,

Att barnet kom till världen dött.

Ur Engelbrektskrönikan kan vi utläsa den frihetliga ådra som löper i den äldsta svenska historien och formuleras i ett motstånd mot betungande skatter och utsugning av allmoge. Denna frihetliga tendens finner vi även i de gamla svenska landskapslagarna och är sannolikt äldre än så då den går tillbaka till fornnordisk sedvana.

Efter Gustav Vasas seger över Nils Dacke ser vi hur den svenska statens enhetsideologi segrar. Staten och den politiska centralismen vinner. Det tycks också som att det som överlevt i vår tid är tilltron på staten och den politiska överhetens enhetsskapande funktion i samhället. Oberoende av innehållet är det varken monarkin eller lutherdomen som överlevt i sina ursprungliga former (vår monarki har blivit en maktlös symbol och Luther har ersatts av en slags allmän nyandlighet i SvK), utan den politiska konformismen. Det är sannolikt detta arv som förklarar hur svensken mer och mer under 1900-talets andra hälft kommit att bli särskilt mottaglig för de kulturradikala politiska idéer och normer som den politiska överheten omfattat, i synnerhet efter 1970-talet.

På grund av enhetligheten i det socialdemokratiska folkhemmet och 40 år av obrutet socialdemokratiskt regeringsinnehav under 1900-talet kan vi också se hur Sverige under samma period utvecklar en slags självbild utifrån berättelsen om att vi i Sverige har en progressiv sjukvård, skola och omsorg. Vårt socialförsäkringssystem är det mest moderna. Andra länders progressiva politiker påstås se Sverige som förebild. Även om ordet nationalism förknippas med en högeridé är det svårt att inte se tron på det mest progressiva landet som ett uttryck för just nationalism och enhet kring en viss Sverigebild som mer än gärna kan nedvärdera gamla traditioner om detta gynnar bilden av Sverige som framstegstankens och den internationella solidaritetens förlovade hemland. Enhetsideologin blev således till något säreget under socialdemokratins 1900-tal och effekterna av denna Sverigebild förklarar acceptansen för de stora förändringar som kunnat äga rum av det svenska samhället, även om givetvis färre uppskattar effekterna av samma förändringar.

Det är dessutom korrekt att beskriva den stats- och samhällsmodell som socialdemokratin byggde i Sverige som icke-liberal eftersom den utgår från att det mesta skall vara förbjudet från början, men tillåtet efter beviljad ansökan. Du måste ha tillstånd för att ta körkort, byta namn, bygga hus, bedriva jordbruk, starta skola, bedriva omsorg, starta företag, sälja alkohol och så vidare.

En stor administrativ apparat byggdes således upp för att administrera välfärdsstaten och en annan för att administrera vad vi kan kalla “koncessionsstaten”. Detta kostar pengar. Därför saknades inte heller fantasi om vilka sätt som staten skulle kunna ta ut skatter.

Välfärdsstaten har dessutom en upphöjd ställning i svensk politisk debatt. Den är känd i andra länder och ligger till grund för många individers incitament att bosätta sig i Sverige. I förening med humanistiska ideal om öppenhet har så också blivit fallet.

Om välfärdsstatens nationalism var grunden för enhetsideologin så kom den också att efter 1970-talet att få en kulturradikal överbyggnad. Denna kulturradikalism var inte unik för Sverige utan förekom i de flesta västländer i samband med studentrevolterna 1968.

Kulturradikalismen handlade under denna tid om både klasskamp och om sexuell frigörelse, om jämställdhet och jämlikhet, om kampen för social rättvisa och för nya idéer och forskningsfält på akademiska lärosäten. Här förekom allt från maoism och marxism-leninism till kritisk teori och begynnelsen på postmoderna synsätt. Den svenska enhetsideologin kom att ta till sig vissa av dessa idéer medan man förkastade andra. Berättelsen om det moderna Sverige förenade sig med kulturradikala och senare postmoderna vänsteridéer.

Idag vågar jag påstå att enhetsideologin resulterat i ett postliberalt samhälle där de kulturradikala visionerna mer och mer övergått i orwellska undantagstillstånd där postmoderna vänsteridéer och normer används auktoritärt för att trycka ner individuella olikheter och motverka de klassiskt liberala frihetsbegreppen.

Demokratin används inte heller längre för att fånga upp och lyssna på värderingar och åsikter hos medborgarna, utan tvärtom för att disciplinera och förändra dem efter förutbestämda normer, åsikter och tankemönster. Diskurs och maktutövning flyter så att säga samman. För vad är den sociala ingenjörskonsten i förening med kulturradikala och postmoderna idéer om inte en förening av diskurs och maktutövning i en kultur som saknar andra distinktioner än just makt för att skilja mellan teorier och åsikter? Fast i dagens relativistiska kultur handlar det inte längre om sant och falskt, utan om krav på renhet ifråga om känslor, associationer och attityder. Det som 1968 var idéer hos en vänsterintellektuell minoritet är idag en förväntad mentalitet och attityd i offentlig media, akademi och politik. Postmodernismen har blivit institutionaliserad och dess makt strukturell.

Den andra berättelsen om Sverige är trots detta ingalunda överspelad. Motståndet mot statliga pekpinnar, höga skatter på löntagararbete och till och med viljan till självbestämmande och oberoende visavi både stat och överstatlighet har överlevt. Allt fler tycks dessutom börja ifrågasätta statens enhetsideologi och en större acceptans och tolerans för alternativa synsätt på bland annat frihet och familj gör sig gällande på sina håll. Det är mot denna bakgrund som behovet av en seriös konservativ debatt är påkallat.

Det handlar idag inte enbart om frihet och skatter utan om något mer fundamentalt som rätten att vara vad man är i världen, rätten till sitt arv, sitt landskap, sin tro och sina långa minnen.

Max. Stort tack för denna digra genomgång. Ja, vi befinner oss onekligen i resterna av ett politiskt projekt från Gustav Vasa och som gått i arv inom svensk socialdemokrati och kunnat realiseras på grund av den moderna statens födelse. Detta borde också förklara varför secession kan bli ett alternativ för framtiden. Men måste inte en politisk teori dessutom se på helheten och ta hänsyn till att det finns något som olika intressen på kollektiv nivå?

Gustav. Även jag ser på helheten, men jag utgår däremot från individen. Givet att individer lämnas ifred, har flera individer samtidigt ett behov av gemenskap med andra individer. Givet att det således finns en marknad för att individer vill identifiera sig med något, så behöver du inte vara orolig för denna fråga.

Max. Finns det då inte en risk för att man börjar sortera och tänka i kollektiva identiteter som både den postmoderna vänstern och högern gör?

Gustav. Det enda jag menar och vill säga är att individer har rätt att välja vad de är och vad de vill identifiera sig som. Det har aldrig å min sida handlat om att tillskriva någon en slags identitet utan individens samtycke.

Max. Men gör vi inte det hela tiden, Gustav? Modern psykologi har visat att vi läser av individer och tolkar dem redan innan vi bemödar oss att sätta oss ned och prata med dem. Vi väljer dessutom vilka vi skall spendera vår tid på i konversationer utifrån hur vi bedömer dem på förhand.

Gustav. Jag är väl medveten om att vi värderar och bedömer andra på förhand, Sara. Skillnaden på mig och den postmoderna vänstern respektive högern är dock att jag inte vill göra politik av mina förhandsbedömningar. Jag vill inte göra politik av att jag ser vissa som ”cis-män” eller som ”snöflingor”. Det är först när man gör politik av sina fördomar mot andra som vi hamnar i ett dikotomt tänkande.

Max. Inom sociologin brukar man skilja på ”gemeinschaft” och ”gesellschaft”. ”Gemeinschaft” har jag förstått som en djupare form av gemenskap där man delar vissa värden med andra medan ”gesellschaft” är en mer ytlig form av gemenskap. Det låter som att du Gustav med gemenskap endast ser på ”gemeinschaft”. Det är viktigt för dig att dela djupa värden med andra för att kunna gå med på att leva med dem och att styra ditt liv tillsammans med dem. För de flesta andra av oss så tolererar vi att Sverige idag, liksom den politiska ordningen, snarare är en slags ”gesellschaft”.

Gustav. Det borde vara klart vid det här laget hur jag bemöter den. Jag vill betona att den sämsta formen av individualism idag upprätthålls av staten som gjort individer onödiga inför varandra. Individen har blivit helt beroende av välfärden, men inte av autentiska gemenskaper. I detta ser vi en förlust av djupare värdegemenskaper. Individen är utlämnad i händerna på anonyma maktcentra och inte delaktig i de beslut som formar hennes liv. Det är klart att jag således hellre skulle vilja leva i en ”gemeinschaft”. Åtminstone borde jag ha rätt att välja detta själv. Jag menar att alla individer oberoende av religion, kultur, politisk åskådning etc etc bör få välja sina egna sammanhang. Jag anser dock inte att staten skall vara den enande faktorn som håller ihop allt och alla.

Max. Så din radikala individualism är i själva verket ett uttryck för att du sätter gemenskapen som ett högre värde än en löst sammanhållen identitet med en stat. Detta var onekligen en ögonöppnare för mig.

Gustav. Detta följer dessutom av att du i en fri kultur väljer själv vilka du har ömsesidiga intressen med, vilka som är ”goda grannar” för just dig i din situation. Det måste därför onekligen bli fråga om större djup än om du enbart flyttar innanför välfärdsstatens gränser. I detta kan vi dessutom tala om vad som inom både filosofi och psykologi har kallats individuation. När en individ söker gemenskap och sammanhang sker alltid en individuationsprocess där hon också särskiljer sig från andra. I det djupare undermedvetna söker man sig gärna till en slags ”ingrupp” och som parallellprocess sker en differentiering mot en eller flera utgrupper. Det handlar då om ett djuplodande psykologiskt behov hos människan som, om allt går rätt till och upplevelsen inte leder till neuros, också bejakar andra ”utgruppers” rätt att leva som de vill.

Max. Och hur skall detta lyckas utan en stat? Vad är det då som håller grupper ifrån att konkurrera ut varandra? Vad hindrar crony capitalists från att exploatera arbetare och konkurrera ut mindre företag?

Gustav. Jag tror här på kulturens kraft, liksom på möjligheten av ett djupare kulturellt samförstånd. Vi måste gå med på att alla som lever på den region som idag kallas Sverige inte behöver ett våldsmonopol som en stat i lika hög grad som att de behöver enas kring ett djupare kulturellt samförstånd om tolerans för individuella och kollektiva olikheter. Vi behöver ställa samma krav på alla individer och grupper, nämligen att de respekterar icke-våldsprincipen. Liksom min rätt att dricka en till öl.

Fredrik. Du får inga fler öl och du vet varför. Jag vill ro denna sittning i hamn och du kommer att tacka mig efteråt.

Gustav. Kan jag få en läsk i så fall?

Fredrik (ställer fram en Coca Cola). Varsågod!

Gustav. Å titta! En äkta kapitalistdryck som har färdats genom våra majestätiska urskogar för att nå ända fram till mig! Vad talade jag förresten om?

Fredrik. Jag tror att du var inne på icke-våldsprincipen.

Gustav. Just det. Det unika med icke-våldsprincipen är just att det är en universell princip som omfattar alla individer kategoriskt, men att det inte är en likriktande princip utan just den enda universella princip som respekterar allas rätt att vara sig själva och till frivillig differentiering.

Sara. Återigen en drömvärld som inte finns med andra ord. Återigen: Hur skall detta kunna bli verklighet?

Gustav. Jag är säker på att en stat alltid är en garant för att det inte kan förverkligas. Staten är till sin natur koloniserande av individens livsvärld och en motpol till allt vad individuell differentiering heter.

Sara. Men en stat som styrs av sunda och frihetliga principer är väl det närmaste vi kommer att förhindra att individer med onda uppsåt inte tar över samhället?

Gustav. Och hur skall du hindra att sådana individer inte tar över statens våldsmonopol? Ett decentraliserat styre är tvärtom den enda garanten för att de övergrepp mot individuell frihet inte drabbar alla individer. De individer som styr staten är alltid lika goda och lika dåliga som oss andra. Om du däremot ger individer som själva sökt sig till maktens köttkvarnar ett våldsmonopol i händerna så uppmuntrar du knappast de ädlaste sidorna hos människan att komma fram. Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut.

Det är detta misstag som filosofen Thomas Hobbes för övrigt gör i Leviathan eftersom han utgår från att människans ondska leder till behovet av en absolut och suverän makt i staten. Han glömmer då att det inte är centralism utan decentralism som garanterar att mänsklig ondska inte får totalitära medel till sitt förfogande.

Jag skulle också tillägga att den libertarianska universalismen inte är en naiv uppfattning om att alla kulturer är lika bra. Tvärtom så hävdar jag att de kulturer som tolererar skenavrättningar och tortyr är sämre än frihetliga kulturer. Utifrån libertarianismen som moralisk uppfattning har vi således fått en metod att värdera vilka kulturer som respekterar individuell frihet på djupet och vilka som inte gör det.

Olof. Ett fritt samhälle i din mening leder också till sekterism och till fenomen som Jonestown där 918 människor luras att begå självmord. Enligt din höga moral så hade de all rätt i världen att göra detta. Min fråga är om det då inte hade varit på plats med en god och moralisk makt som hindrat destruktiva auktoriteter från att förleda människor till kollektivt självmord?

Gustav. Jag ifrågasätter om alla individer som dog i Jonestown gjorde det frivilligt, men du sätter ändå fingret på ett viktigt problem eftersom vi kan ha att göra med självmordssekter som förleder människor till att ta sina egna liv med ett leende på läpparna. Om en libertarian skulle vilja hindra detta utifrån att de är lurade och bedragna hamnar vi i en svår situation eftersom vi ifråga om filosofi och religion i så fall måste ta ställning till olika slags ontologiska perspektiv och exempelvis säga att ateism, kristendom eller islam är bättre än den eller den sektens världsbild och därför kan vi förbjuda den gruppen. Detta skulle strida mot religionsfriheten. Vi kan dessutom inte säga att dessa individer inte är autonoma i sitt handlande, eftersom vi kan tänka oss flera fall där individer ser det som ytterst rationellt och genomtänkt att begå självmord tillsammans. Min slutsats är således att jag inte får använda tvång mot en självmordssekt som den i Jonestown och att det enda jag kan göra är att försöka argumentera rationellt med medlemmarna i denna sekt.

Olof. Jag uppskattar mycket att du är intellektuellt ärlig. Jag själv tror på friheten som ett av flera sociala grundvärden, men också på Logos. Jag anser att människor borde vara fria inom vissa gränser. Ibland räcker däremot inte ens direktdemokratin till. Jonestown hade kunnat rösta om kollektivt självmord. Och det är på denna punkt jag försvarar behovet av en kristen monark som innanför strikta konstitutionella gränser intervenerar för att då och då återupprätta mänsklig värdighet och för att bekämpa de mest destruktiva uttrycken av mänsklig korruption.

Erik. Det var liknande resonemang som fick mig att gå med i Moderaterna. Man behöver ingen monark för att då och då ingripa när nästa Jonestown inträffar, men man behöver en fungerande rättsstat och klokt ledarskap i en representativ demokrati.

Gustav. Och på denna punkt är vi således fundamentalt oeniga. Så fort vi använder staten för att pådyvla andra vår verklighetsbild hamnar vi omedelbart i frågan om var gränserna skall gå? Varför inte då också ha inkvisitioner mot mindre kätterier? Var går de gränserna givet att ingen annan än självmordssekten skadas? Apropå positiv frihet är detta onekligen en modern uppfattning. Min grundläggande utgångspunkt är att staten, det må vara en god konung eller någon som Erik ser som en god politisk ledare, inte har rätt att stjäla individers egendomar för att transferera dem till andra individer. Istället måste vi lita på att människor själva har en god vilja att dela med sig inom och mellan deras självvalda sammanhang. Men återigen. Var går gränserna för när du anser dig ha rätt att gå emot människors frihet?

Olof. Borde inte gränsen gå vid alla former av mord och självmord? Kan det vara ett alternativ? Som kristen värderar jag ju livet och kan dessutom som privatperson gå med på att betala skatt för att ge utbildningsmöjligheter till dem med lägst inkomster. Däremot behöver denna skatt inte gå till staten utan till kyrkan som liksom på den gamla goda tiden drev välfärdsinrättningar, sjukvård och bistod dem med lägst inkomster.

Erik. Du vet att du lever 2018 och inte på 1800-talet?

Olof. Nej jag ligger i den progressiva täten. Vilka institutioner tror du kommer ta vid efter välfärdsstatens eventuella sammanbrott?

Gustav. Olof, du vill alltså även bestraffa eutanasi vid tillstånd där allt som återstår för individen är en tid fylld av ångest, lidande och nöd? Och du vill dessutom att staten skall tvinga dig till godhet, eftersom du inte litar på att du själv kan bidra frivilligt till dem med sämst inkomster i samhället?

Olof. Frågan är också var gränsen går om man inte värderar livet. Skulle du tillåta att en behandlingsbar person begår självmord på grund av en depression? Är vi inte skyldiga att bistå fattigpensionärer?

Erik. Jag vill på den sistnämnda punkten citera Ulf Kristerssons sommartal i Almedalen:

Moderaterna har tidigare lovat sänkt skatt för pensionärer med 8,5 miljarder kronor. I dag lovar Moderaterna att sänka skatten ytterligare med 4,4 miljarder kronor under den kommande mandatperioden. Det ger en skattesänkning på 200-300 kronor i månaden för den som har en månatlig pension på 13 000-17 000 kronor. När dessa båda skattesänkningar är genomförda kommer det inte att finnas någon skatteskillnad mellan arbete och pension. Det stärker arbetslinjen och det värnar vårt pensionssystem.

Totalt vill Moderaterna sänka skatten för äldre med 7 miljarder kronor mer än regeringen: 4,4 miljarder kronor på pension och 2,6 miljarder kronor för dem över 64 år som arbetar.

Sammantaget handlar det om 15,5 miljarder kronor i skattesänkningar för pensionärer och erfarna medarbetare som fortsätter arbeta.

Källa: https://moderaterna.se/ulf-kristerssons-sommartal-moderaterna-sanker- skatten-sveriges-pensionarer

Det tycker jag var bra sagt. Jag skulle säga att detta exempel visar hur och vad som är realistiskt att genomföra idag, utifrån de konkreta omständigheter som Sverige står inför just nu.

Gustav. Jag ser i och för sig ingen moralisk skillnad på att tvingas betala kungens kalas och att tvingas betala för politikers boende och festligheter under Almedalsveckan på Gotland, men varför skall man tvingas till detta? Högvakten kommer sannolikt att överleva ändå genom privat finansiering. Kanske någon inkompetent politiker tvingas till enklare arbete, men är detta inte rättvisa? Det är ju vad marknaden i så fall efterfrågar och kan erbjuda Ulf Kristersson. Vad gäller den mer angelägna frågan om socialt utsatta har det historiskt alltid förekommit sociala alternativ i civilsamhället.

Erik. Jag måste invända här. Ulf Kristersson är en av de mest kompetenta politiker Sverige har. Han har lyckas lyfta partiet och skulle sannolikt få toppjobb på den fria marknaden i likhet med Reinfeldt. Jag har tagit med mig några valbroschyrer från Moderaterna och lagt dem vid tamburen om någon är intresserad. Jag sprang nämligen förbi förbundskansliet på vägen hit idag.

Gustav. Var det moderatbroschyrer jag såg där? Jag trodde först att Jehovas Vittnen kommit på besök.

Sara. Jag har respekt för dina åsikter Erik, men vill ändå säga att man måste gå längre än vad Moderaterna föreslår. Vi har idag så många myndigheter att vi saknar överblick över vad de egentligen håller på med. Flera av dem kan läggas ned omedelbart, medan andra kan slås samman. Detta möjliggör att vi får mer resurser till att bygga upp den rättsstat som Dan Eliasson med flera har förstört. Polisen skall inte bara få mer resurser, de skall också få mer handlingsutrymmen och befogenheter att agera vid brott. Vi måste reformera nämndemannasystemet och i likhet med andra länder låta vanliga medborgare och inte bara politiker delta. Vi behöver decentralisera så mycket makt det går nedåt till människorna och till och med i vissa fall (det är dock en personlig åsikt) tillåta secession.

Vi behöver därtill tillåta hemundervisning. Jag är inte heller nöjd med att pensionärerna bara får skattelättnader. Denna grupp har redan betalat inkomstskatter under hela sitt liv. Pensionen skall vara därför skattefri och staten hålla fingrarna borta. Asylrätten måste återupprättas i sin ursprungliga innebörd. Avslag som överklagats och lett till nya avslag skall automatiskt leda till utvisning och utvisningar skall genomföras skyndsamt. Om inte en liknande ordning etableras kan vi nämligen inte heller i förlängningen ha både invandring och välfärd samtidigt. Vi har då inte heller råd med en human och värdig asylmottagning.

Gustav. Även om jag inte håller med om merparten av det du säger i det att jag ser hur människans frihet även fortsättningsvis kommer att kränkas av denna politik, så känns det åtminstone rätt fräscht att ersätta nämndemannakåren med andra än politiker. Den mer grundläggande invändningen mot din utläggning, Sara, rör att vi måste ha principer för hur vi bemöter våldet i samhället och vara konsekventa mot dessa principer. Det har således ingen grundläggande betydelse om du utgår från ett mycket orättvist politiskt system som tillåter slaveri till 50 % och sänker detta till 25% eller 10%. Det är fortfarande orättfärdigt med slaveri till 1%. Alltså är Medborgerlig Samling ett i grunden omoraliskt politiskt parti som vill bygga en rättsstat på orättfärdiga principer. Att de är mindre orättfärdiga än Moderaterna gör dem inte till moraliskt godtagbara.

Erik. Jag själv är mest oroad över dem som inte gör en åtskillnad mellan religion och politik och som vänder sig emot det sekulära samhällets principer.

Olof. Och jag är mest oroad över dem som oberoende av religion och ideologi inte tolererar individuell valfrihet och vill göra en stadsdel religiös med hot om våld eller som, å andra sidan, inte tolererar att en kristen skola även fortsättningsvis får vara konfessionell. Jag är också djupt oroad över att man idag inte gör en politisk liksom juridisk åtskillnad på toleranta respektive intoleranta riktningar inom religionerna.

Erik. På vilket sätt skulle din kristna monarki vara tolerant menar du?

Olof. För att den är subsidiär och konstitutionellt skyddas av lika fri- och

rättigheter för alla medborgare.

Fredrik. Nu närmar vi oss pudelns kärna apropå föregående diskussion om 1789. Revolutionsmännen 1789 var rädda för religion men insåg inte att det de upplevde som religiöst förtyck också kunde följa av en sekulär ideologi. Idag gör man åtskillnad mellan toleranta och intoleranta ideologier, medan man ofta drar religioner över en kam.

Alltså handlar det inte om religion versus sekularism. Det är en falsk dikotomi. Det handlar istället om toleranta uttolkningar av religioner och ideologier å ena sidan och om intoleranta uttolkningar av ideologier och religioner å den andra. Lackmustestet är hur man inom den egna riktningen ser på ingrupper liksom utgrupper. Har ingruppen fler rättigheter och skyldigheter än utgrupper som rör civila frågor? Har ingruppen rätt att socialt dominera utgrupper? Vems regler skall gälla? Lyder medlemmar i den egna ideologin och religionen svenska lagar? Driver man ideellt eller med våld en åskådning som, om den skulle bli politisk verklighet, skulle leda till ideologiskt eller religiöst motiverat förtryck av utgrupper?

På tal om politisk respektive religiös extremism och intolerans handlar det också om allas rätt att leva med goda grannar och om att långsiktigt bevara ett tolerant samhälle som respekterar, bevarar och upprätthåller friheten. Jag ser dessvärre ingen ansats för detta som genom konkreta och realistiska förslag vill försvara ett sådant samhälle i svensk politik. Jag ser bara retorik och principlösa förslag på lösningar som inte leder till konsekvens, ordning och förutsägbarhet.

Max. Min sista fråga till Gustav är kanske också den mest grundläggande, nämligen synen på äganderätten. Det finns ju flera typer av libertarianska synsätt om detta. För de flesta libertarianer är det okontroversiellt att individen äger sig själv liksom äger frukterna av hederligt arbete. Vi har dock en grupp som anser att naturtillgångar, skogar, djur och vatten just inte är frukter av människans arbete och därför inte kan ägas.

Gustav. Ja vi har frihetliga socialister, geoanarkister, geolibertarianer och ekolibertiarianer som förenar idéer från vänsterlibertarianism med högerlibertarianism. Geolibertarianernas huvudargument är just det du säger. Äganderätt, resonerar man, är alltid ett resultat av att man blandar sitt arbete med något och således äger frukterna. Om jag odlar potäter på mark som inte kan ägas så äger jag fortfarande potäterna men inte marken som jag ”lånat”. Jag äger dessutom fisken som jag fiskat, men inte sjön. Ekolibertarianer kan gå så långt som att säga att jag inte kan äga levande varelser överhuvudtaget eftersom deras liv inte är en frukt av mitt arbete. Jag menar tvärtom att individer bör kunna äga land som ingen annan har gjort anspråk på om och endast om det finns tillräckligt mycket land över till alla andra. Det är den klassiskt liberala syn som försvaras av John Locke i Two treatises on government. Om man tillåter sig att anlägga ett konsekvensialistiskt perspektiv så innebär dessutom privat äganderätt till mark alltid ett bra skydd mot miljöförstöring eftersom varje individ kan stämma någon som sprider gifter på sin markegendom, eftersom sådana gifter alltid inkräktar på andras egendom. Om individer tillåts att äga jord, så har de också fler incitament att vårda jorden för anhöriga i framtiden. Geolibertarianer menar å sin sida att eftersom jorden inte kan ägas och att vi ändå är i behov av att bruka den, så borde den ägas lokalt och gemensamt alternativt hyras ut. Den enda skatt som således borde få förekomma är en slags jordskatt för den mark man hyr av alla andra, medan inkomstskatter och andra skatter helt tas bort.

Max. Jag upplever att detta är ett fullt rationellt alternativ och en lösning på hur vi skall finansiera både bistånd till de fattigaste, sjukvård, skola och vägar. Jag menar dessutom att jord och mark inte kan ägas och att även arbetare har rätt att ta del av det mervärde som produktionen skapar.

Gustav. Vi tar det sista först. Om du anser att någon har mer rätt till egendom än vad som följer av anställningsavtalet undrar jag hur du resonerar. En företagare måste kunna tjäna pengar på sitt företag, annars skulle hon eller han inte starta det. Vidare innebär ett företag alltid en ekonomisk risk som faller på företagaren och som en anställd inte behöver bära. Vidare är det konsumenten, det vill säga även den anställde, som är “kung” på marknaden eftersom den anställde kan välja varor och tjänster och företagare måste anpassa sig till vad alla efterfrågar. Om jag utvecklar denna analys hävdade Marx och de klassiska marxismerna att kapitalismen gör de rika rikare och de fattiga fattigare. Kapitalismen genererar därför till sist ett stort proletariat som slavar för sina löner och ett prekariat som står utanför arbetsmarknaden och konkurrerar med proletärerna om arbete. Vidare antog man att det var Storbritannien som först skulle genomföra revolution till följd av den dialektiska materialismen som förutsåg att revolutionen först skulle inträffa i de mest utvecklade länderna. När detta inte hände och revolutionen istället inträffar i ett av Europas vid denna tid minst utvecklade länder, Ryssland, fick man modifiera marxismen. En rad olika marxismer flödade fram med ungefär samma grundbudskap om att Marx i grunden hade rätt och att den var sann eftersom den åtminstone var logiskt koherent. Leninismen, trotskismen och senare maoimen sätter sin egen skruv på grundteorin. Andra menade att marxismen åtminstone till skillnad från kapitalismen var en human och moralisk åskådning.

Idag, 2018, väntar vi fortfarande på att förutsägelserna i det Kommunistiska Manifestet som skrevs 1848 skall förverkligas. Det är inte heller så att man saknat tillfälle att realisera ett marxistiskt samhälle som samtidigt varit humant och respekterat människans fri- och rättigheter.

Vad värre är insåg man ännu tidigare i de kapitalistiska ekonomierna att Marx förutsägelser inte stämde ifråga om grundantaganden. De rika blev inte färre utan fler. Arbetarna blev inte fattigare utan rikare. Tråkigt nog trädde flera av dem dessutom in i medelklassen i takt med att maskinerna och teknologin ställde krav på mer kvalificerad arbetskraft. Andra arbetare blev entreprenörer och startade vinstdrivande företag. Dessutom gick ekonomin som helhet bättre. Arbetare i kapitalistiska ekonomier hade starkare köpkraft än i jämförbara kommunistiska planekonomier. De hade dessutom tillgång till fler varor och större marknader. Arbetarna i kapitalistiska ekonomier avkrävdes dessutom mycket mindre i relation till de politiska systemen än i kommunistiska stater vid denna tid. Om detta födde ett falskt medvetande så hade de åtminstone fler möjligheter för att förkovra sig i alternativa idésystem i de fria ekonomierna i jämförelse med de kommunistiska.

Även i den svenska ekonomin grundades våra viktigaste storföretag under den mer liberala era under 1900-talets första hälft. Vidare har skatten främst drabbat arbetarklassen och tagits ut via moms och den dolda skatt på lön som kallas arbetsgivaravgifter. Tragedin i Sverige kom när det tidiga välstånd och entreprenörskap som förekom fram till 1940-50 talen sedan kom att hindrades av en socialistisk politik. Sverige hade haft högre välstånd idag om den fria ekonomin tillåtits att fortsätta och expandera.

Max. Bortser du inte du från de problem som den kapitalistiska ekonomin för med sig när den har en tendens att alliera sig med staten och driva ekonomiska särintressen. Se även på hur kapitalismen exploaterat fattiga länder på deras naturtillgångar. Se dessutom på Marx förutsägelser om arbetetslivets differentiering och alienationsbegreppet som är ytterst applicerbart på modern ekonomi.

Gustav. I grunden är inte kapitalismen ett eget “system” utan en konsekvens av att du respekterar människans rätt till självägande och härleder rätten till privategendom från detta. Det mesta av det som idag kallas kapitalism inte är kapitalism, utan som du säger “crony-capitalism” där företag använder staters våldsmonopol för att skaffa sig fördelar och subventioner. Som libertarian är jag givetvis motståndare till detta. Jag menar att en stat i ett land inte har rätt att sälja ut markegendom till globala företag. Detta strider mot friheten. Det bästa skyddet mot liknande exploatering är istället att erkänna att människorna i dessa länder och inte staterna har rätt till privat markegendom som drivs i privat regi. Jag själv anser dessutom att vi principiellt borde kunna gå med på att individer kan ha ett äganderättsförhållande till jord som ingen annan gjort anspråk på.

Max. Gäller detta även ifall individer upptäcker naturtillgångar som guld, olja och ädla stenar på sin jordegendom. Är allt detta automatiskt deras?

Gustav. Ja så måste vara fallet eftersom ingen annan än de själva gjort anspråk på jorden och har ett äganderättsförhållande till densamma.

Max. Men detta blir helt absurt. Skall verkligen en privatperson ha rätt till naturresurser som olja enbart för att hon eller han har upptäckt detta på egen mark? Är det inte bättre att fördela dessa värden till hela samhällsgemenskapen?

Gustav. Ja så tänker en socialist. Jag ser å min sida inget moraliskt fel med detta överhuvudtaget. Det är mer absurt att fördela naturresurserna till dem som tills nu inte har gjort anspråk på marken eller beblandat sitt arbete med den.

Max. Om jag härifrån tar på mig geolibertarianska glasögon tycks en enkel jordskatt kunna vara förenligt med att man bor i ett traditionellt sammanhang. En tydligt definierad skatt skulle bidra till att man drog en moralisk gräns mellan äganderätter och allmänningar. Äganderätten försvaras således lika starkt som i vilken libertariansk vision som helst, samtidigt som staten, skolan, vägverk, sjukvård och hembygden i stort kan få tillgång till vissa värden som tillfaller helheten.

Fredrik. En sådan syn på markegendom har även försvarats av en hel del kristna kyrkofäder, bland annat Ambrosius av Milano och påminner om det distributistiska ideal vi finner i apostlagärningarna. Att dela på egendom i kommunitär form är också klostrens andlighet. Franciskanerna hade en liknande syn.

Olof. Det du beskriver påminner om jesuiternas reducciones i Latinamerika som avsåg att beskydda indianerna från Spanien och Portugal, huvudsakligen Portugal. De ägde allt tillsammans. En slags gemensam äganderätt på så lokal och decentraliserad nivå att den skulle kunna ses som gränsande till privat.

Fredrik. Ja det stämmer. Det var fråga om en kommunitär form av ägande som samtidigt var katolsk.

Olof. Vi finner samma sak i Ryssland under Tsar Alexander II. Dessa bondesamhällen var autonoma och därtill ortodoxt kristna. Deras frihet omkullkastades emellertid av revolutionen 1917.

Sara. Vi har till synes fler romantiker här. Jag är själv osäker på hur det allmänna skall finansieras, men ser inte jordskatt som en modern lösning. Samtidigt måste vi kunna upprätthålla vissa gemensamma värden och ge alla individer chanser att lyckas genom livet.

Gustav. Jag skulle inte kalla mig romantiker utan realist när det kommer till vår historia. Vi har de facto varit friare en gång i tiden när bönder kunde äga sin egen mark och styra över sina liv i sockenting. Friheten och äganderätten har fungerat och fungerar. Det handlar idag om att vi radikalt måste decentralisera den politisk makten och tillåta secession.

Max. Alla människor måste bo någonstans, arbeta och leva ett värdigt liv. Att tänka utanför privat egendom är grunden för en human ordning. Människan blir då mer av en förvaltare än av en ägare till naturen.

Gustav. Den bästa formen av förvaltarskap kommer av äganderätten. Erik (till synes påverkad av starkcider). Är du veganutopist också, Max?

Max. Ja jag är vegan. Jag har dock för bister människosyn för att tillåta mig att vara utopist.

Erik. Så du vill rädda delfinerna. Där ser man. Efter förra sessionen trodde jag att du var stalinist. Nu ser jag att jag hade fel. Du är snarare en ny version på Åsa Romson som läst för mycket och tänker för mycket.

Max. Tack för det omdömet, Erik. Det värmde.

Gustav. Det är i mina ögon bättre att tänka för mycket än att inte bemöda sig om att tänka alls, Erik. Mer allvarligt är att friheten inte kan bestå utan respekt för privata äganderätter till mark. Det är också så att ert tal om reducciones, kloster som äger allt gemensamt och autonoma bondesamhällen ute på vischan inte motsäger min syn på privategendom och frihet. Man kan nämligen leva i sådana samhällen som är privatägda och här tillämpa egna spelregler.

Olof. Veganismen finns också som andlig disciplin i flera traditioner, inklusive min egen där flera fastor är veganska. Vad Åsa Romson beträffar så skulle ingen här kunna instämma mindre i Eriks påstående än jag själv.

Max. Jag anser att en sund politisk teori idag även måste resonera om allmänningar och förenas med ekologiska hänsyn. Samtidigt är jag inte motståndare till all privat egendom och förstår mycket väl att ett företag bildas genom risker och riskkapital.

Fredrik. Jag tror därför, Max, att nyckeln inte handlar om ideologi lika mycket som andlighet. I de kloster jag har besökt så ser jag dels en radikal kommunism inåt vad gäller gemensamt ägande till allt. Ett kloster jag besökte delade till och med sockor och kläder med varandra. Det enda som var privategendom var tandborstarna, men de hade säkert även delat dessa med varandra om någon saknat sin egen. Samtidigt var dessa heliga personer, vars ögon lyste av kärlek och som alltid såg till att man själv hade det bra, helt ointresserade av mina ägodelar. Jag blev behandlad som jämlik trots att jag ägde mer. Och när vi kom in på samhällsfrågor så verkade de inte ha problem med andra hade privata tillhörigheter.

Jag tänker på att vår kultur har gått miste om någon mycket djupt i detta. Kommunism, om man så vill kalla det för det, vilar på materialism och materialistiska värdefördelningar medan klostrens motsvarighet vilar på andliga ideal, vilket Olof påpekade under gårdagen.

Olof. I ett grekiskt kloster jag besökte för några somrar sedan fick inte munkarna ens behålla sin egen cell utan flyttade en gång om året just för att inte fästa sig vid något.

Erik. Självpåtaget plågeri således. Är det inte för väl att vi idag har tillgång till en mer modern syn på liv och egendom som vi skall tacka 1789 för?

Fredrik. Jag tror att du missförstått poängen Erik. Klostren var inte emot privategendom, men valde att leva efter andra ideal för egen del.

Olof. Det finns dessutom ett aktuellt exempel från den autonoma munkrepubliken på Athos som fått sina egendomar på fastlandet konfiskerade av den grekiska staten. Till saken hör att dessa egendomar gavs av kejsaren för att klostren skulle kunna få inkomster via jordbruk. Det är alltså fråga om egendomar som i vissa fall kan härledas tillbaka till 800-talet.

Gustav. Där ser ni att det trots allt är bra med privategendom. Jag kan däremot gå med på att detta med fördel kan kompletteras med en annan inställning till egoism och materialism.

Max. Så du delar inte Ayn Rands syn på egoism eller själviskhet som dygder? Gustav. Nej, jag står faktiskt långt ifrån henne om detta.

Erik. För mig borde vi snarare se hennes bidrag till liberalismen som stort. Efter att ha läst Och Världen Skälvde som Timbro gav ut 2013 insåg jag att jag inte hade något annat val än att bli moderat.

Max. Ledde boken till att du blev tvingad till ett politiskt parti menar du?

Erik. Intellektuellt förbunden med ett parti är det mer korrekta svaret. Jag blev

också prenumerant på Smedjan och tar del av nya publikationer på RATIO. Max. Vad spännande. Det finns således en schism bland samtida libertarianer.

Erik. Ja så är det. För mig är det uppenbart att själviskhet är den dygd liksom den drivkraft som skapat det bästa samhället för alla människor, utvecklat entreprenörskap och skapat välstånd.

Gustav. Och för mig är det uppenbart att denna etik, eller vad man nu skall kalla den för, enbart har gett den klassiska liberalismen och den fria marknadsekonomin dåligt rykte då den förutsätter att man måste vara på ett visst sätt som vän av frihet och fria marknader. Synsättet producerar också en viss människotyp som mer betonar personliga frihetsfrågor och fri rörlighet än värderar det kulturarv och de äganderättsförhållanden som skapat fria samhällen och marknader. Om man ser lite djupare på det så handlar det också om skillnader i synen på äganderätt och fri rörlighet. Äganderätten innebär nämligen gränser och är i en fri ekonomi alltid lokal. När varken staten eller liberaler respekterar lokalt självbestämmande får vi problem.

Max. Även om vi inte delar syn på allt och jag inte har fått tillfredsställande svar på hur vi kan komma tillrätta med crony-capitalism, kan vi åtminstone enas om att egoism och materialism inte behöver vara konsekvenser av friheten. Vi kan även enas om decentralisering av politisk makt. Vi kan enas i kritiken av överstatlighet och internationella banker som IMF.

Gustav. Ja om detta är vi enliga. Du borde också se följande: Varken jag, Olof eller Fredrik får plats med våra idéer och åskådningar i en marxistisk stat, medan du kan förena dig med marxister i ett libertarianskt samhälle och leva efter er egen åskådning. Detta gör min åskådning mer tolerant än din.

Max. Din åskådning bevarar å andra sidan ett klassamhälle. Vi borde även kunna enas om att allt inte behöver privatiseras och om att en annan ekologisk medvetenhet behövs.

Gustav. Ett klassamhälle som inte gör något eftersom även arbetarna får det bättre jämfört med marxistiska samhällen som vi känner till. Och som jag sa ovan: Om du lyckas övertyga tillräckligt många att frivilligt ansluta sig till ditt ideal kan du ju få tillstånd ett marxistiskt samhälle. Du får dock inte använda våld som medel för att nå detta mål.

Fredrik. Jag kan hålla med om att vi behöver allmänningar till skogar, mark och sjöar, samt se naturresurser som inte ligger på privat mark något som borde tillfalla helheten inkluderande människa och djur.

Olof. Människan lever icke allena av bröd.

Erik. Nej, hon kan se på Netflix också.

Gustav. Apropå Ayn Rand, Erik, är hennes version av en kapitalist en inverterad bild av kommunismens beskrivning av densamma. Det kommunismen vill använda som en nidbild gör Ayn Rand till en bild av dygd. Bilden av en entreprenör som en person som enbart handlar i själviskt egenintresse, alltid söker sitt rationella bästa och alltid optimerar egennyttan är också marxismens bild.

Som tur är finns det vanliga människor som driver företag och drivs av fler intressen, värderingar och målsättningar än så. I många avseenden verkade också nyliberaler för samma kulturella förändringar som 68-vänstern. Detta kan i sin tur jämföras med Murray Rothbard som i The Ethics of Liberty argumenterade utifrån klassisk naturrätt som han härleder till den katolska skolastikens teologer. Där här vi en gemensam beröringspunkt mellan den libertarianism som Rothbard utvecklar och konservatismen.

Det bästa sättet att ta hänsyn till naturen är att ge individer incitament att vårda den vilket just görs genom privata äganderätter. Om någon idiot spiller miljöfarlig avfall på sin egendom så kan de andra dessutom stämma honom eller henne eftersom deras egen egendom påverkas.

Max. Hur kommer du till rätta med crony-capitalism då?

Gustav. Genom en radikal decentralisering av politisk makt till människan och

hennes självvalda gemenskaper.

Max. Det räcker inte och är inte realistiskt. Staten och kapitalet sitter i samma båt.

Gustav. Det går. Vi diskuterade secession tidigare. Om Brexit kan lämna EU så kan Skottland och Wales lämna Storbritannien. Om kantonerna Uri, Schwyz och Unterwalden kunde sluta ett förbund 1291 i syfte att bryta sig ur Tysk-romerska riket så kan fler följa deras exempel.

Erik. Moderaterna skulle aldrig gå med på sådana radikala förslag och inget annat parti heller för den delen.

Gustav. Ja det finns en paradox. Det enda sättet att decentralisera makt idag är att eftersträva att hamna så högt upp som möjligt i maktens korridorer och få tillräckligt med inflytande. Samt att inte korrumperas på vägen. Jag skulle vara för ett politiskt parti som skulle eftersträva verklig decentralism och frihet.

Max. Det är med andra ord kört för er. Svenskarna vill inte vara fria längre. De vill vara trygga.

Gustav. De har blivit för beroende av ett system som ständigt sviker dem menar du? Man kan också göra mycket bra saker i civilsamhället för att bistå medmänniskor och miljön. Istället för att förstöra för småföretagare kan man hjälpa dem genom att till exempel handla lokalt. Man kan sprida goda idéer och bilda civila föreningar som bistår medlemmarna på olika sätt när våld och elände brer ut sig.

Olof. Jag läste ett par böcker av Ayn Rand en gång och drog då slutsatsen att hennes historieanalys kan summeras på baksidan av en tändsticksask. Intressant detalj är väl att hon hyllade romantiken inom konsten så hon var inte lika smaklös som många av hennes efterföljare.

Jag vill däremot kommentera din radikala antropologi, Gustav. Enligt denna vilar den autonoma individen i sig själv. Jag menar att individens vara grundar sig i Gud som skapat henne liksom allt annat som har vara. Individen förklaras autonom, men jag ser hennes autonomi begränsad av döden och av beroendet av föräldrar och det sociala behovet av andra människor. Du ser individen som rationell, jag ser att hon även lider under en skuggsida som föder ignorans och lidande. Du ser individen som ovanför Gud. Jag ser att hennes värde först kommer genom ödmjukhet inför Gud som skapare. Detta motsäger inte ditt grundbudskap om att lämna människan ifred från våld och tvång, men det motsäger din antropologi. Individen blir mer ett tomt skal för den rationella agenten. Jag kommer att utveckla detta i en senare diskussion. Här vill jag dock tillägga att religionen inte är en social utopi eller ideologi. Där religionen blir ett medel för det politiska blir den en ideologi. Om den däremot blir ett medel för människornas möte med Gud genom Logos, fyller den sin rätta funktion.

Det finns däremot en mycket viktig likhet mellan kristen antropologi och libertarianismen som grundas i synen på att människan har en fri vilja, har ett egenansvar, har rätt till privategendom samtidigt som hon uppmanas att andligt vara fri till ägodelar och ta eget socialt ansvar och att hon borde ämnas ifred till att söka sanning genom både sitt förnuft och sitt intellekt.

Fredrik. Har någon en till fråga till Gustav innan vi avslutar. Sara. Jag har fått svar på mina frågor.

Erik. Och jag har fått svar på mina.

Fredrik. Varsågod att avrunda Gustav.

Gustav. Libertarianismen har aldrig gjort anspråk på att vara en heltäckande politisk teori och den behöver alltid kompletteras med insikter från andra områden. Den behöver inte svara på hur vägar eller opartiska domstolar uppstår i ett fritt samhälle för att konstatera att det alltid är fel att använda tvång och våld mot individer för att uppnå dessa. Jag kan till och med gå med på att vissa saker kan bli sämre i ett libertarianskt samhälle och fortfarande anse att vi bör leva frihetligt eftersom moralen kräver det. Och ännu mer kontroversiellt kan jag gå med på att libertarianismen inte alltid är en bra åskådning, men att det så vitt jag kan se är den minst dåliga åskådningen givet alla alternativ som jag känner till och att man i många fall bör agera frivilligt altruistiskt och till och med frivilligt egalitärt för att skapa något bra för flertalet individer. Inget får dock ske utan individers samtycke. Jag anser avslutningsvis att jag fortfarande gör rätt i att värdera individualism och frihet högre än kollektivet och ”livet”, men är positivt inställd på ett personligt liksom ett kulturellt plan till fler idéer än frihetens, däribland och i synnerhet konservatismens idéarv.

Jag börjar sedan sakta att hålla med Olof om att individualismen inte håller i en radikal form. Mina egna kunskaper i psykologi vittnar dessutom om detta. Det som däremot håller är en grundvärdering av friheten tolkad som icke-våld och en praxeologisk analys av både ekonomi, migration och kultur.

Fredrik. Stort tack för ditt tålamod Gustav.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s