Grunden i en Integral Teori

Inledning

Vid en betraktelse över vårt språk kan man se hur det tycks uppbyggt kring motsatspar. Vi talar i termer av rätt och fel, sant och falskt, subjekt och objekt, vackert och fult och så vidare. Vårt tänkande delar in verkligheten i hanterbara delar och vill underordna dem begrepp, ställa dessa i relation till andra begrepp och göra våra förnimmelser och vårt eget varande i världen begripligt och hanterbart. Samtidigt lever vi i en värld där de yttersta frågorna om varats beskaffenhet fortfarande är öppna för vetenskapen och filosofin. Vi har inte ens lyckats beskriva den som betraktar verkligheten, det vill säga oss  själva, på ett slutgiltigt sätt. Det vi däremot kan säga är att vi har kommer en bra bit på vägen inom flera områden. Vi kan göra mycket mer idag än vi kunde för några århundraden sedan. Samtidigt är det de upptäckter som gjordes för några århundraden sedan som varit oss behjälpta när vi sökt oss vidare. Vi har inte bara avvisat den newtonska världsbilden, utan dessutom integrerat dess insikter när vi nu bygger vidare på vår kunskap.

Det finns också olika metoder att försöka besvara frågor om människans varande och hennes relation till den övriga världen. Mot slutet av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet ställde existentialistiska filosofer frågan om betydelsen av människans existens och den inre, subjektiva, sidan av det mänskliga varat. Filosofer som Kirkegaard, Sartre och Heidegger utvecklade dessa tankar kring begrepp om autenticitet, existentiell frihet, medmänsklighet och det mänskliga varats relation till världen och hennes tänkande om världen.

Frågeställningen är inte ny utan har förekommit under större delen av filosofihistorien. Sokrates ställde frågor om hur man kan veta någonting snarare än ingenting, om hur det kommer sig att en olärd person kan begripa elementär geometri blott genom att ställa rätt slags frågor och om vad som är den bestående kunskapen? I allt detta måste människan dessutom förhålla sig till tiden och att verkligheten inkluderande henne själv är i rörelse och utsatt för förändring. För människan kommer detta oundvikligen innebära att hennes personliga existentiella sökande upphöra i och med hennes död.

När man studerar de större religionerna finner man på deras djup att de ställt grundläggande frågor om både människans och verklighetens beskaffenhet och sökt presentera olika slags svar på dessa frågor genom symboler, förklaringar och trossatser. Religionernas inre intellektuella sida har också mycket att erbjuda i dessa avseenden både vad gäller metodologi, epistemologi, antropologi och ontologi.

En aktuell fråga hos många moderna filosofer är om man kan integrera flera av de bästa insikterna inom psykologi och mystik med senare tiders vetenskapliga och filosofiska framsteg? Hur skulle en sådan teori se ut och vad ger den oss för kartor om verkligheten inkluderande människan? En framstående filosof som utvecklat ett sådant integralt förhållningssätt heter Ken Wilber. Jag menar att flera av Ken Wilbers insikter är värda en filosofisk analys och diskussion och kommer därför att gå in på hur vi kan använda dem för att utveckla vårt tänkande.

Integral Teori

Före jag går in på Ken Wilber vill jag diskutera en ansats till en integral teori i den antika filosofin. I Platons ”Staten” ser vi nämligen ett första utkast till ett integralt förhållningssätt när Platon beskriver den så kallade ”linjen”.

LINEVERT

Med ”Kind of Existence” menas alla möjliga varanden som du ser i verkligheten: Människor, träd, stenar, solsystem, celler och så vidare. Här måste människan använda sina sinnen och sitt förstånd för att tolka verkligheten och skaffa sig kunskap om denna. Detta är en empirisk kunskap och leder till att endast empiriska metoder kan användas.

Förnuftet/ dianoia är på en högre nivå som transcenderar (överskrider) de sinnliga intrycken. Detta innebär att vi kan tala om följande hierarki (hierarki har här ingenting med förtryck att göra):

1.) Matematik omfattar alla andra materiella objekt och kan räkna på alla materiella objekt som människan förnimmer genom sina sinnen och återger som bilder.

2.) Matematiken har således en högre form eftersom den direkt rör vad Platon kallar eidea (och som helst inte skall översättas blott med idéer som på svenska har fått vidare och delvis annorlunda definitioner).

3.) Även om Platon menar att eidea har en högre grad av verklighet än den relativa och materiella världen, kan vi också se matematiska eidea omfattar och kan tillämpas på all sinnlig kunskap.

4.)Matematik är inte den högsta formen. Noesis har dock förlorats på grund av positivismens avvisande av intuition, metafysik och direkt insikt. Platon karaktäriserar med rätta Noesis som den högsta vägen för omedelbar, intuitiv kunskap.

Där Platon emellertid sätter sinnlig kunskap på en lägre nivå än rationell kunskap (Grottliknelsen), så begår han ett misstag som mellan- och nyplatonikerna senare kompletterar och fyller i, nämligen att han inte ser den materiella sinnevärlden som något som kan integreras med idévärlden.

Det en integral teori vill uppnå är också att integrera alla de kunskapsformer som Platon nämner med varandra.

Den första ingången till ett integralt perspektiv är att kunna dela in olika forskningsfält med varandra i en metateori. Man märker då att olika forskningsfält huvudsakligen befinner sig på ett av fyra fält enligt bilden nedan. Vi finner längre förklaringar till denna ”karta” i böckerna ”Sex, Ecology and Spirituality” och ”Integral Psychology”.

 

Vv_001_0000011934

Vi ser att forskningsfält som helt förhåller sig inom (I) som psykoanalys, olika psykoterapeutiska inriktningar som behandlar känslor och tankar, ekonomiska teorier som utgår från individuella dispositioner kan skiljas från de forskningsfält som undersöker (IT) och således ser på individers yttre beteenden, kroppsfunktioner och rörelser, kompetenser och förmågor. Vi ser även hur det intersubjektiva (We) avhandlar kollektiva fast ”interna fenomen” som rör allt vad vi kallar kultur, språk och arketyper. Detta skall skiljas från det kollektiva yttre (ITS) som rör all form av naturvetenskap och de sociala forskningsfält som studerar strukturer, politiska system, stater och teknologi.

Det är också känt att flera forskningsfält inom respektive kvadrant ofta befunnit sig i akademiska konflikter med forskningsfält inom de andra kvadranterna. Neurologer som studerar det yttre och naturvetenskapliga har ibland inte haft mycket positivt att säga om den övre vänstra kvadrantens metoder och kunskapsfält.

En integral teori ser tvärtom de delar inom respektive kvadrant som går att förena med de andra delarna och vill skapa en helhetsbild, en slags ontologisk orienteringskarta om man så vill.

Efter den klassiska marxismens tillbakagång ser vi exempelvis hur en del inom vänstern retirerar från den ”hårda” nedre högra kvadranten som resonerar i hårda sociala lagar mellan klasser och strukturer, in i den nedre vänstra kvadranten och börjar se den högra som en social konstruktion och som något som egentligen kan ”dekonstrueras” genom tänkande i den nedre vänstra kvadrantens fält. Jordan B Peterson attackerar i sin tur den nedre vänstra kvadranten utifrån hårda ”det” data (ITS) och väger in jämförelser mellan grupper liksom psykologiska metastudier. Kan båda ha rätt samtidigt? Nej, inte i alla avseenden. De kan däremot förenas om man inte misstar kulturella värderingar  i den nedre vänstra kvadranten med fakta i den nedre högra kvadranten. Självklart bör man eftersträva en harmoni mellan de två, men att se hela den högra kvadranten som en konstruktion eftersom man inte kan förhålla sig på ett öppet sätt till vetenskaplig evidens, är inte en bra metod. Den högra kvadranten kan å andra sidan integreras med värderingar på den nedre vänstra kvadranten utan problem om värderingarna i sig endast uttalar sig om vad verkligheten borde vara, inte om hur verkligheten faktiskt är. Vi borde exempelvis befinna oss i ett fredligt samhälle, men fakta kanske talar åt ett annat håll.

Problemet med politiska ideologier är att de inte skiljer mellan dessa två kvadranter. Man vill betvinga och påtvinga verkligheten en ideologiskt motiverad verklighetsbild. Som i Nordkorea och i Venezuela idag.

Om vi går vidare i analysen av denna karta måste vi då tillföra någonting, nämligen en analys av djup och höjd. En integral teori måste inkludera inte bara olika ontologiska fält, utan även olika djup och höjder inom fälten.

Inom klassiska ontologiska kartor talar man om att varje nivå av verkligheten korrelerar med en epistemologisk metod. Som i exemplet med Platons Linje måste metoden anpassas efter det man studerar. Man måste exempelvis använda sina sinnen vid studium inom biologi. Men här finns det också djup och höjd i hur varat framträder.

En atom är en helhet i sig själv, men också en del av en molekyl. En molekyl är en helhet i sig själv, men också en del av en cell. En cell är en helhet i sig själv, men också en del av ett organ. Ett organ på låt oss säga en människa är en helhet i sig själv, men också en del av en helhet – en kropp. På alla nivåer ser vi att de lägre nivåerna inkluderas samtidigt som de transcenderas. En cell inkluderar och trancenderar alla molekyler som konstituerar cellen i en högre ontologisk helhet. Ytterst har vi i människans fall en komplex person och personlighet med ett medvetande som inkluderar och transcenderar sin kropp, är något mer än bara kropp. Alltså: Ju högre vi kommer i denna hierarki, desto högre form. Och om vi går i den andra riktningen så har däremot större mångfald och mängd.

Högre form är en kvalitativ egenskap, medan större mångfald och mängd är en kvantitativ egenskap. Ändå så förväxlas de två så att mängd och mångfald förväxlas med att någon eller något är kvalitativt bättre.

Denna hierarki kallar Ken Wilber för en holarki. Allt är en enhet i sig själv och samtidigt en del av något annat. Detta gäller även för människor som i sin tur ingår i grupper som familj, som i sin tur ingår i samhällen, i nationer och så vidare. Ju högre nivå, desto högre form och den högsta formen måste till sist inkludera och transcendera alla varanden i alla samhällen och i hela naturen. I hela universum. En holon är alltid det som är en helhet i sig själv samtidigt som det är en del av något annat. Därför talar Wilber om holarkier.

Detta tänkande är inte något nytt. Traditionella religioner som Veda och apostolisk kristendom har använt liknande modeller eller kartor för att förstå och tolka verkligheten.

Notera här, återigen, att en holarki kan bestå av delar som kan studeras genom våra sinnen, medan andra delar kräver matematik och åter andra delar det som kan kallas för intellektuell och andlig insikt. På en nivå måste människan använda sina sinnen för kunskap. På en annan nivå av holarkin måste hon använda matematik. På en annan nivå måste hon använda noesis, intellektuell intuition.

En integral modell inkluderar således alla vetenskaper som delar eller olika sidor av en komplex ”kristall” som i sig utgör den för förnuftet och sinnena gripbara verkligheten. Noesis går ett steg längre och ser människan och den som betraktar som en del av samma kristall. Noesis går ytterligare ett steg och ser kristallen som en holon i ett högre medvetande. Och det är därför Ken Wilber, liksom de seriösa andliga traditionerna också inkluderar andlig insikt, meditation och rit (som i apostolisk kristendom) som metod för intellektuell, noetisk, kunskap. Den högsta nivån i holarkin är ren form, rent medvetande som samtidigt omfattar och inkluderar alla andra holoner och således kan kallas Varat med stort ”V”.

Kruxet är följande i sociala system: Att få varje holon att kunna vara fri som helhet i sig själv och samtidigt integrerad i en större helhet. Faktum är att det senare förutsätter det förra. Delarna i en familj måste samtidigt få utveckla sina unika personligheter och uttryck och samtidigt vara delar av någonting större.

En integral modell ser därför inte bara individer, bara familjer, bara grupper eller hela mänskligheten som utgångspunkt. På olika nivåer som inkluderar och transcenderar den alla nivåer samtidigt och ger varje nivå möjlighet att utveckla individuation, särdrag och något unikt. Därför följer också olika krav och olika förutsättningar på varje nivå i den sociala holarkin.

En social holarki blir exempelvis förtryckande mot alla lägre nivåer under en holon om holonen börjar utveckla repression, våld och förtryck. En grupp kan exempelvis förtrycka flera familjer i ett samhälle och utsätta dem för tvång, våld och korruption. Se hur terrorgruppen Daesh förtyckte familjer i Syrien och i Irak. Och när familjerna blir förtryckta så blir även de holoner som konstituerar familjerna, det vill säga individerna i familjen, förtryckta. Den stora faran med en regim som den sovjetiska låg just i att den möjliggjorde så mycket våld, tvång, stöld och slaveri på en nivå som inkluderade alla medborgare samt att den ville expandera sig på bredden utan att tillföra något kvalitativt bra på höjden.

När vi förenar holonteorin med den integrala kartan får vi något som kan se ut så här:

I 3

Vi ser således hur olika nivåer inom respektive kvadrant förhåller sig till de andra nivåerna. Som jag redan nämnt så följer också olika vetenskapliga metoder och epistemologiska avgränsningar varje delområde som undersöks. I förening så ser man hur holarkierna på de lägre nivåerna ”behövs” och integreras i de högre. En slutsats är att varje vetenskapsfält behövs inom sitt eget område och att de samtidigt bör undvika att bortse betydelsen av andra forskningsfält. Modellen inkluderar även de högre medvetandenivåer som rör noesis.

En stam, tribalism, kan exempelvis vara förtryckande mot andra stammar eftersom tribalismen i sig endast är på en medvetandenivå där stammen befinner sig för att överleva. Denna medvetandenivå svarar mot en kultur (nedre vänstra) och beteenden hos enskilda medlemmar i stammen (övre högra). En högre nivå, exempelvis en federation av stammar, måste då inkludera stammen och transcendera den utan att upplösa den och förstöra den. Den behöver integreras i en högre medvetandenivå med motsvarande högre moral, högre epistemologisk förståelse, men utan att samtidigt upplösas, forceras och försvinna på sin egen nivå.

untitled

Ett sätt att lätt begripa och fånga in kvandranterna är att se dem som Medvetande, Beteende, Kultur och System. Dessa svarar också mot olika moraliska nivåer. Om vi exempelvis skall bryta ned ett mord som begås på en person kan vi se detta som:

1.) En undersökning av mördarens intention, avsikt och värderingar. (Övre vänstra kvadranten).

2.) En undersökning av beteendemönster.

3.) En undersökning av mördarens kultur, sociala normer och om offrets dito. Tänkte mördaren tribalistiskt, etnocentriskt?

4.) En undersökning av de sociala strukturer som var rådande i den stad och på det samhälle där mordet begicks. Hur såg lagstiftningen ut.

I kombination kan man då jämföra de olika kvadranternas resultat med varandra. Till sist måste man emellertid se på mördarens intention, avsikt och mål med sina handlingar då det endast är detta som tillräckligt kan förklara mordet. Mördarens kultur, plats i en social holarki och beteendemönster är bara delar av den verklighetsbild som kan förklara mordet.

En integral teori kan således erbjuda ett perspektiv som är praktiskt tillämpbart och teoretiskt utmanande inom flera områden. Detta inlägg ville mest förklara grunderna i en teori som blir mer och mer komplex där olika utvecklingsnivåer och evolutionära stadier tas med och förenas med traditionella kunskaper och insikter.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s