Liberalism och Konservatism – Går de att förena?

Flera offentliga debattörer och skriftställare som Mattias Svensson (The Usual Suspects, Magasin Opulens och författare med bakgrund på Timbro och Neo), Lars Anders Johansson (författare, kulturskribent och chefredaktör på Smedjan), Joel Halldorf (författare och skribent på Dagen) och Erik Angner (professor i Praktisk Filosofi vid Stockholms universitet) har gjort intressanta inlägg i den uppblossade diskussionen om ”liberalkonservatism” och om man överhuvudtaget kan förena två politiska ideologier som liberalism och konservatism med varandra. En del av författarna hävdar att de går att förena, andra att konservatism och liberalism är varandras motpoler och svurna fiender. Mattias Svensson gjorde i detta sammanhang den intressanta observationen att konservativa som regel har svårt att skilja på vad som är lagligt och vad som är önskvärt; ett tema som jag kommer att återkomma till senare i texten.

Joel Halldorf efterlyser å sin sida en ny konservatism som starkare betonar gemenskap, rötter, familj och sammanhang. Man känner lätt igen dessa begrepp med hur också förespråkare för globalism ofta slänger sig med uttryck som ”hänsyn till lokala variationer och gemenskaper” för att balansera vad de ser som en nödvändig tillika oundviklig samhällsutveckling och inte bara en ideologi.

En skribent som jag därför kanske finner mest värdefull att lyfta in i diskussionen är Advokatssamfundets Generalsekreterare Ann Ramberg och hennes artikel från i år i tidsskriften Advokaten (nr 1. 2019) med rubriken: ”Globalist eller Nationalist – det är frågan 2019”.

Det är nämligen mot bakgrund av denna fråga som Ann Ramberg lyckats sätta fingret på den största skiljelinjen mellan ”konservativt” och ”liberalt” i svensk samhällsdebatt idag. För låt oss vara ärliga: Det är i skuggan av det ”förändrade politiska landskapet” där C och L ( ”liberalerna” i sammanhanget) hamnat på samma sida som Miljöpartiet och Socialdemokraterna i riksdagen, som debatten om ”konservativt och liberalt” blossat upp. M och KD har nämligen hamnat på samma sida som SD (den konservativa sidan), även om deras ”värdegrunder” fortfarande vill betona skillnader.

Ann Ramberg skriver:

 

Regeringsfrågan har i hög grad handlat om Sverigedemokraternas samhälls- och människosyn eller annorlunda uttryckt globalism versus nationalism. Trump, Erdoğan, Orbán och vår egen Åkesson står alla för vad som kan betecknas som den inskränkta nationalismen. I denna tankemodell ligger två saker. För det första att ett öppet demokratiskt samhälle utgör ett hot. Ett öppet demokratiskt samhälle bejakar nämligen mångfald. För det andra ett populistiskt synsätt som tar sin utgångspunkt i föraktet för vad man påstår vara ”elitens” samhällssyn. Denna anses stå i motsats till ”folkets” uppfattning. Detta synsätt träffar allt från en fri press till ett oberoende rättsväsende. Men, som Håkan Holmberg så väl beskriver förhållandet i sin bok ”Den farliga mångfalden”, antielitism och antipluralism hör ihop.

 

Ann Ramberg fortsätter härifrån med att redogöra för vad jag skulle kalla som ”globalismens stora berättelse” där det öppna samhället, frihandel, rättssäkerhet, demokratin och internationellt samarbete utmanas av högerpopulismen och av den nationalistiska våg som drar fram över Europa och Förenta staterna. Europas mörkerman heter i detta sammanhang Viktor Orbán. I Förenta staterna heter han Donald Trump. Andra väsentliga inslag i denna berättelse är makroperspektivet på Europas och världens, jag mänsklighetens, framtid: Den fria marknaden av varor och tjänster hotas av nationalismen. Migrationen hotas av nationalismen. EU som fredsprojekt hotas av nationalismen. Det globala ansvaret för politiken rör därför inte bara medborgare på hemmaplan utan dessutom resten av mänskligheten. Vi är snart 8 miljarder människor, skriver Ann Ramberg och stegrar tonen. Och klimatet skall tydligen också med i den planetära välvilja som är så moraliskt nödvändig för mänsklighetens framtid.

Härifrån sker en övergång från dystopiska orosmoln till åkallan av högre makter. FN har enligt Ramberg glädjande nog varit framgångsrikt i klimatfrågan, medan klyftorna mellan fattiga och rika har ökat betänkligt (och måste åtgärdas på global skala kan man förmoda). Positivt är även att antalet demokratier har ökat. Vi måste dock först frälsas ifrån ondo. Ramberg skriver:

Men, populismen och det antiintellektuella motståndet mot kunskapens företrädare och ”elitism” är inte okomplicerad. Dessa företeelser utgör ett allvarligt hot mot mänskliga rättigheter och mot demokrati. Detta till skillnad från globaliseringens möjligheter som bejakar ekonomisk och demokratisk utveckling jämte kulturellt skapande. Därför måste vi alla, advokater och företrädare för rättsväsendet, verka för att vidmakthålla det internationella samarbetet inom FN och andra organ. Och för att till sist citera Bengt Westerberg: ”Kulturen skapas inte i isolering, utan i korsvägar. Den tillhör inte enskilda folkgrupper eller ’nationer’, den tillhör mänskligheten.”

 

En kritik av Ann Rambergs liberalism

Vid en närmare analys ser vi således att det jag väljer att kalla pudelns kärna i den debatt som idag rör skillnaderna mellan konservativt och liberalt faktiskt rör en viss syn på globalisering och globalism. Skiljelinjen i svensk debatt idag mellan konservativt och liberalt rör inte längre ”höger” och ”vänster” utan om hur man förhåller sig till frågor om migration, medborgarskap för hemkommande terrorister, om man hur man skall prioritera begränsade resurser mellan svaga grupper, om hur det internationella samarbetet skall bedrivas, om hur en fri marknad skall förverkligas , om hur mycket makt som jurister och tjänstemän skall ha, om hur mycket makt som bör ligga på individen och civilsamhället och om hur mycket makt som skall ligga på EU och på FN?

Det är i detta viktigt att skilja ut vad som är globalisering och vad som är globalism. Konstaterandet att vi alla är beroende av ekonomiska beslut som fattas i andra länder rör globalisering. Att förstå att världsfred involverar fler än en stat rör globalisering. Att inse att flyktingar har mänskliga behov rör globalisering. Att inse att utsläpp på den ryska och polska delen av Östersjön påverkar svensk marinmiljö rör globalisering. Och så vidare. Globalism är däremot en ideologi och Ann Ramberg förespråkar i detta avseende en ideologi om hur globalisering, maktfördelning, ekonomiskt samarbete och migration borde se ut.

Globalisering rör allt som för människor samman över språkbarriärer, nationsgränser, religioner, kulturer och identiteter.

Globalism rör en ideologi om hur människor skall komma samman genom mellanstatliga, överstatliga och alarmistiska beslut där politiker och tjänstemän planerar, lagstiftar, bestämmer, organiserar, kontrollerar och till och med disciplinerar mänsklig samverkan.

Det är svårt att vara motståndare till globalisering som är ett naturligt utbyte mellan människor på ekonomiska, kulturella och vetenskapliga marknader. Det är däremot lättare att vara motståndare till mellan- och överstatligt tvång.

Ann Ramberg har således fundamentalt fel i sina utgångspunkter. Frihandel och fria marknader uppstår inte genom att politiker blandar sig i marknader och fattar regelverk. Fria marknader blir tvärtom fria genom frånvaron av politiker, lagar och tullar. Internet kan inte bli friare och öppnare genom politiska regelverk som begränsar sökfunktioner, ger möjlighet till övervakning och som lägger in särskilda bestämmelser. Internet blir tvärtom fritt genom att politiker håller sina fingrar borta från politisk styrning och maktutövning. Individer blir inte friare genom närvaron av lagstiftning som begränsar deras rörlighet i onödan, utan genom frånvaron av sådan lagstiftning.

Sammanfattningsvis: Fria marknader, fria människor och ett fritt internet behöver inte EU och Jean-Claude Junkers eurokrati. EU och Jean-Claude Junkers eurokrati kan endast begränsa och förstöra för fria marknader, fria människor och ett fritt internet.

Härifrån kan vi då gå in på frågan som verkligen skär mest mellan dem som kallar sig ”liberaler” och ”konservativa” i detta sammanhang, nämligen migrationen och flyktingströmmen till Europas länder.

Här finns fyra misstag som ständigt begås i svensk debatt. Det första är att fri rörlighet över gränser inte är en frihetlig princip om gränserna är satta av äganderätter. Nej jag har inte rätt att röra mig fritt i hela världen och på alla platser. Jag är begränsad av andra individers egendom, för det första. Jag är också begränsad av samfälligheter där flera individer gemensamt äger egendom. För det tredje är jag dessutom begränsad av vad jag kan förvänta mig av andra i de lokala kulturer dit jag väljer att resa. Det är exempelvis helt orimligt att förvänta sig att de skall bli påtvingade min egen uppfattning om lagstiftning. Och för det fjärde är jag begränsad av vad jag rimligen kan ha för anspråk utöver vad som är avtalat på andra i de områden jag reser till. Jag har ingen rätt att kräva av främmande människor att de försörjer mig.

Mot denna bakgrund kan jag förstå varför många svenskar är beredda att betala för uppehälle, vård och omsorg för offren för Daesh / IS och där många minderåriga som fått sina föräldrar mördade och själva blivit våldtagna idag befinner sig i flyktingläger. Jag kan också förstå varför så många svenskar däremot inte vill betala för välfärden åt terrorister. Dock är det inte vi som bestämmer vilka vi tar emot i dessa fall utan just statliga, mellanstatliga och överstatliga organisationer, lagar, regler och fördrag.

Om vi således talar om fria marknader, fria individer och frihetligt menings- och kulturutbyte mellan olika slags grupper, så är globalismen som ideologi en del av problembeskrivningen. Ann Ramberg försvarar således något som sätter sig på tvären mot vad hon menar sig vilja uppnå och försvara.

 

Rationell nationalism för fria marknader och fria människor

Om det intellektuella kardinalfelet hos Ann Ramberg är hennes förväxling av globalisering och globalism, liksom hennes naiva tilltro till mellan- och överstatliga politiska system och tjänstemannabeslut, så är kardinalfelet hos de författare som ser liberalism och konservatism som oförenliga att de utgår från snäva definitioner på både liberalism och konservatism.

Det finns nämligen flera områden där jag som libertarian (frihetlig liberal, inte socialist) och konservativ (traditionellt konservativ, inte liberal) ser samarbetsytor mellan de två. En sådan samarbetsyta är det gemensamma försvaret för äganderätter vilket leder till att både libertarianer och konservativa kan enas om att en individ, en familj och en grupp av individer har en moralisk rätt att skydda varandras egendom. Vi kan också enas i rätten att kulturellt och ekonomiskt skilja agnarna från vetet i vilka personer som vi väljer att ta hand om. Vi bör exempelvis visa medmänskligt ansvar för offren för terrorism, men inte för terrorister.

Ytterligare områden är att globalisering (men inte globalism) går att förena med decentralism och vad jag valt att kalla ”rationell nationalism”.

Radikal decentralism innebär att varje individ ansvarar för sig själv och tillerkänns maktbefogenheter att göra vadhelst han eller hon vill om och endast om han eller hon därigenom inte kränker någon annan individs frihet och egendom genom våld, stöld, mord och bedrägeri. Radikal decentralism leder till att individer lokalt får slå sina äganderätter ihop till skydd för gemensamma intressen och att de har (om de vill) en absolut rätt till sin egen kultur. Endast genom en sådan respekt för individens frihet kan en globaliserad värld också bli en human värld i det att ingen individ får kränka någon annans liv, frihet och egendom. Kulturer utvecklas då, liksom öppna marknader, av individer som vill ha ett utbyte av varandra. Det sker däremot inte längre via pekpinnar, tvång och byråkratisering.

För att göra Ann Ramberg rättvisa så varnar hon för just det senare, dock utan att göra något åt problemet:

Denna utveckling, av vissa lite föraktfullt kallad ”judikalisering”, innebär krav på respekt för högre normer, till exempel mänskliga rättigheter. Övergripande normer och internationella institutioner har kommit att delvis begränsa nationalstaternas tidigare exklusiva beslutsmakt. Och som historien så smärtsamt visar – det finns mycket goda skäl för en sådan ordning.

Det Ramberg missar i detta är att det också finns mycket goda skäl för att tjänstemän på mellan- och överstatlig nivå inte har makt över individers liv. Om botemedlet mot nationalstaten heter mer stat fast på högre och global nivå, så är det knappast fria människor, marknader och kulturer som blir slutresultatet.

Istället har jag valt att gå åt andra hållet, det vill säga i frihetlig riktning. Jag försvarar vad jag valt att kalla ”rationell nationalism”. Rationell nationalism välkomnar globalisering i betydelsen fria och öppna marknader, människor och kulturer, men motsätter sig globalism i betydelsen överstatlighet och förskjutning av beslut till politiker och tjänstemän. Rationell nationalism innebär också att individer antas ha störst ansvar för sin närmiljö, sin familj och sitt lokala sammanhang. Det handlar om vad som i moralfilosofin brukar kallas ”prima facie”,  om vad som kommer först. Ytterst har vi i första hand ett ansvar för medmänniskor i vår omedelbara närhet. Vi har exempelvis ett ansvar för att den fria rörligheten inte innebär fri rörlighet för terrorister eller för människor med värderingar som ligger radikalt långt ifrån våra egna. Rationell nationalism innebär att vi prioriterar offren för terrorism framför terrorister.

Närmoralen exkluderar däremot inte ett medmänskligt ansvar för dem som befinner sig geografiskt långt borta från oss själva, men vars värderingar och frihetliga preferenser är nära våra egna. Rationell nationalism tror på frihet ifråga om migration och att friheten här tolkas som att fria och rationella individer själva får avgöra vilka de vill sälja till och ta emot på lokal nivå och utifrån deras egna värderingar. Rationell nationalism exkluderar allt rasistiskt och imperialistiskt tankegods, men värnar ändå det lokala och det som är förenligt med frihetliga och rationella principer för samlevnad.

Sammanfattningsvis finns det således tre viktiga områden där en slags liberalism och en slags konservatism kan förenas:

  1. I försvaret av privata äganderätter.
  2. I försvaret av politisk decentralisering.
  3. I försvaret av en närhetsprincip och det jag valt att kalla ”rationell nationalism”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s